Vi som bor på landsbygden driver själva vatten-, avlopps- och vägföreningar på vår fritid, för att få tillgång till grundläggande förnödenheter. Mobila fritidsgården har inte fått resurser att fortsätta och skoldiscon och barngympa ordnar vi föräldrar. Allt detta går att leva med. Men om skolan i Edsbruk försvinner, raseras grundförutsättningarna för att kunna bo kvar.
Harald Hjalmarsson och Andreas Billtorp säger till VT (2/2 och 8/2) att landsbygdsskolor inte kommer att läggas ned, om det inte gynnar barnen. Efter att ha läst barn- och utbildningsförvaltningens utredning är vi genuint oroliga över hur den bedömningen kommer att göras. Det antas i utredningen att ”utbildningen skulle kunna bli mer likvärdig om eleverna fick ingå i ett större sammanhang på en större skola”. Men det är väl kvaliteten som ska vara likvärdig? Det som bedöms vara avgörande för att lyckas i skolan enligt forskning är inte att gå i en stor skola, utan trygghet och studiero i klassrummet. Våra landsbygdsskolor med mindre klasser kan erbjuda eleverna just detta – ska vi då rycka bort det? Hur är det med möjligheten att hinna med läxor och fritidsaktiviteter efter lång restid hem – ska den också vara likvärdig?
Att förslaget att lägga ned landsbygdsskolor inte gynnar barnen kommer att bli tydligt om det mot förmodan utreds vidare. Då ska – som förvaltningen påpekar – en barnkonsekvensanalys göras, där berörda barn ska komma till tals och barnens bästa beaktas. En viktig del i en barnkonsekvensanalys är att synliggöra intressekonflikter. Det som är bäst för barnen på de nedläggningshotade skolorna kan skilja sig från vad som bedöms vara bäst för barnen på övriga skolor.
Barn- och utbildningsnämnden uppges ha en budget på cirka 940 miljoner kronor (vt.se 8/2). Att slå sönder barnens lokala sammanhang och möjligheten till en fungerande vardag för ett hundratal familjer på landsbygden, för att spara in fyra av dessa miljoner, är vettlöst. Vi undrar hur det kommer sig att hela sparbetinget ska tas från förskolan och grundskolan, medan ingen översyn görs av besparingsåtgärder inom gymnasiet och vuxenutbildningen?
I en kommun av Västerviks storlek finns mer rimliga sätt att få budgeten att gå ihop. Det är våra folkvaldas jobb att göra de prioriteringarna, hålla huvudet kallt och att värna välfärdens kärna i kristider. Ta ert ansvar – lämpa inte över det på våra barn!