Att jÀmföra ishockey med forntida gladiatorspel Àr helt fel vÀg att gÄ, menar skribenten som i stÀllet menar att hockeykulturen premierar vÄld och machokultur och fostrar mobbare.
NÀr jag lÀste Urbans Widéns debattartikel stod det plötsligt vÀldigt klart för mig varför mÄnga av hockeykillarna i grundskolan samt gymnasiet var de mesta mobbarna samt stod för majoriteten av det vÄld jag blivit utsatt för, hotad med och bevittnat, i mitt liv. Begreppet hockeykillar Àr i hög grad allmÀnt vedertaget för att benÀmna den specifika gruppkulturen hockeykillar tillsammans utgör. SjÀlvklart Àr variationen inom gruppen stor och begreppet hockeykillar syftar dÀrför inte pÄ alla killar som spelar hockey.
För mig, och mÄnga andra, var det uppenbart vilka hockeykillarna var. Det var de som var mest macho, det var de som började snusa för att passa in i omklÀdningsrummet, det var de som redan i yngre tonÄren söp sig till apstadiet genom att hetsa varandra. De utgjorde ett sÀrskilt slags destruktivt grabbgÀng dÀr det normala var att grupptrycka varandra i kampen om att stÄ som gÀngets alfahanne med svÀllande muskler, fina mÀrkesklÀder och en mÄlinriktad heterosexuell utstrÄlning av potens.
Vi andra barn som gick i samma klass och pÄ samma skola som dessa hockeykillar blev enkla offer för deras maktdemonstrationer. De slog oss för att visa andra hockeykillar hur bra de var pÄ att slÄss, de trakasserade och skrÀmde oss för att visa hur dominanta de var. NÄgra fÄ fall blev polisanmÀlda men mest av allt sÄ var hockeykillarnas konstanta vÄld mot sin omgivning normaliserad och de kom nÀstan alltid ifrÄn vÀlartade hem med relativt god ekonomi. SÄ det uppmÀrksammades ju sjÀlvklart inte. Det hela Àr nu nÀstan 30 Är sedan, dessvÀrre hör jag av mina egna barn att samma mönster fortfarande hÀnger kvar.
Urban WidĂ©n beskriver i sin debattartikel att âEn hockeymatch Ă€r ju som antikens gladiatorspel med snabbhet, smĂ€llar och kĂ€nslor för vad som hĂ€nder i mitten av rinkenâ och jag förstĂ„r plötsligt att VIK fostrar dessa hockeykillar in i en extremt snĂ€v roll med dyrkan av fysisk styrka, prestation och förakt för svaghet. Vad som verkligen betyder nĂ„gonting Ă€r att fĂ„ publikens och trĂ€narens uppskattning pĂ„ samma sĂ€tt som gladiatorerna. Genom att uppvisa vĂ„ld, grymhet och överlĂ€gsenhet. Ăven om Urban inte bokstavligen menar gladiatorspel sĂ„ blir det tydligt för mig vilka ideal han har för grabbarna.
Samtidigt lĂ€ser jag att VĂ€sterviks kommun lĂ€gger 2,3 miljoner kronor (KS§142) pĂ„ att köpa gratis Ă„rskort till ungdomar i projektet âTEAM 1217â om de lovar att inte dricka alkohol eller anvĂ€nda droger. Det mĂ„ste vara det dyraste mest meningslösa projekt en kommun kan lĂ€gga pengar pĂ„. Detta Ă€r pengar man kan anvĂ€nda till att behĂ„lla skolor, förskolor eller att öka fĂ€ltarverksamheten.
Den hockeykultur som rÄdde för 30 Är sedan verkar fortfarande hÀnga kvar, menar skribenten.
Nu vill jag vÀnda mig direkt till dig, Urban. Om du verkligen tror att gladiatorspel kan fostra trevliga medmÀnniskor sÄ har du dragit fel slutsatser. Allt prat om att ta ett större ansvar och att inkludera ungdomar kanske egentligen bara Àr ett fiffigt sÀtt för VIK att fÄ kommunen att pumpa in pengar i en klubb som bÄde fostrar killar till att vara mobbare men samtidigt Àr för dÄliga pÄ hockey för att finansiera sin egen verksamhet.
Det Àr lite otydligt i din debattartikel vilka problem VIK avser att lösa genom sitt projekt TEAM 1217. Du kastar ur dig allt ifrÄn psykisk ohÀlsa och stress till prostitution och drogmissbruk. Jag anklagar varken dig eller nÄgon annan i VIK för att vara kunniga inom dessa omrÄden, men ni gör nog bÀst i att inte göra ansprÄk pÄ att vara det.