I början av april meddelade Kollektivtrafiknämnden inom Region Kalmar län förändringar av tågtrafiken mellan Västervik och Linköping till hösten. Ändringen innebär att man ersätter ett antal tågförbindelser med buss på sträckan.
I motiveringen menar man att det är kostnadsbesparingar och säkerställandet av en mer tillförlitlig och tillgänglig tågtrafik som är orsaken. Det konstateras att tågtrafiken dragits med kvalitetsbrister och inställda tåg. Här skyller gärna regionen på Trafikverket för ett bristande underhåll av järnvägen.
Saken är den att regionen, genom Kalmar länstrafik – KLT, under många år misskött sitt uppdrag på både Tjust- och Stångådalsbananorna till den grad att de tappar sitt resandeunderlag. Bristen i tillförlitlighet och tillgänglighet faller till stor del på beställaren själv. Statusen på dessa banor är inte den bästa och den så kallade underhållsskulden till järnvägarna ökar alltmer, vilket Trafikverket och staten är ansvariga för.
För bara ett par år sedan gick Region Kalmar län ut med att man var beredd att satsa 500 miljoner kronor på järnvägarna Linköping–Västervik/Kalmar bara staten, genom Trafikverket, bidrog med sin del. Om man nu måste begränsa trafiken på grund av budgetskäl undrar nog de flesta vart de pengarna tog vägen?
Västervik är Kalmar läns andra tätort i storleksordning och fjärde största i Småland. Den närmaste större tätorten är Linköping, vilken har stor betydelse för den norra länsdelen. Där finns också anslutningen till stambanan och en flygplats. Om det inte vore så att det funnits en länsgräns precis mitt emellan Västervik och Linköping, så kan man anta att situationen för infrastrukturen och trafikens utveckling varit en annan. Vi kan jämföra med andra kommuner i landet som både är mindre och har tätare tågtrafik med en modern järnvägstandard.
Att i det här läget, när regionen sagt sig vilja satsa på järnvägarna, då dra ner på turutbudet ger fullständigt fel signaler till Trafikverket och statsmakterna. Är man i Kalmar rädd för en regionförstoring som skulle gynna norra länsdelens arbetsmarknad och i stället vill isolera den delen av länet ännu mer? Att ersätta tågförbindelser med buss på en undermålig riksväg med väldig låg trafiksäkerhet ger inga möjligheter till arbete eller studier under resans gång.
Att bara förlänga en lokal busslinje från Överum till Åtvidaberg med byte för vidare färd stärker knappast attraktionen för kollektivtrafiken. Även med upprustad riksväg 35 någon gång i framtiden kan inte restiderna förkortas nämnvärt med ersättande busstrafik.
”Politik är att vilja” sa en gång en känd politiker från Peter Wretlunds parti. Politik är också att prioritera, men Region Kalmar län tycks varken vilja eller prioritera de kollektiva transporterna i länets norra del. Regionledningen måste därför tillse att det finns trafiksäkra, tillförlitliga och tillgängliga förbindelser även här.