Allt sedan EU-kommissionens planer för det som kommit att kallas ”en europeisk pelare för sociala rättigheter” blivit kända har Kristdemokraterna varnat för konsekvenserna. Den sociala pelaren handlar i korta drag om att försöka likrikta Europas välfärdspolitik.
Min och andras varningar om att den sociala pelaren enbart kommer leda till överstatlig välfärdspolitik har av de rödgröna partierna viftas bort som missförstånd och överdrifter. Nu har vi facit. Den 26 april presenterade nämligen EU-kommissionen sitt förslag, tillsammans med ett förslag om direktiv till balans mellan arbete och privatliv. Bland annat föreslås mycket långtgående överstatlig lagstiftning på det familjepolitiska området.
Om kommissionens förslag skulle bli verklighet skulle det tvinga Sverige att införa ytterligare en pappamånad. Det är fel i sak, och det är definitivt inte en sak för EU att besluta om. Vi vet av erfarenhet vad som händer när 28 medlemsländer i EU ska kompromissa om välfärdsfrågor. Ingen blir riktigt nöjd – allra minst Sverige, som knappast utgör den europeiska mittpunkten vad gäller välfärdspolitiken.
Det är inte heller så att det aldrig prövats tidigare. Förra mandatperioden lanserade EU-kommissionen, efter starka påtryckningar från en mitten-/ vänstermajoritet i Europaparlamentet, det så kallade mammaledighetsdirektivet. Förhandlingarna spårade snabbt ut och slutade i ett förslag om ett renodlat arbetsförbud – alla nyblivna mammor i Europa skulle tvingas vara hemma under minst sex veckor efter förlossningen. Förslaget stoppades som tur var i ministerrådet. Detta borde vara en viktig lärdom för såväl EU-kommissionen som den svenska regeringen.
EU har en viktig roll att spela för konkurrenskraften, handeln, miljön och rörligheten i Europa. Det samma gäller i högsta grad även migrationsfrågan. EU behövs för att hantera de politiska områden som inget land klarar på egen hand. Men att försöka återupprätta medborgarnas förlorade förtroende genom att kasta sig över nya grandiosa överstatliga projekt är på sikt ett hot mot hela europasamarbetet.
Vi kan tycka olika om konstruktionen av föräldraförsäkringen, och antalet pappamånader, men det är faktiskt en fråga som hör hemma i riksdagen - inte i Bryssel.