Som gymnasielärare ser jag varje år elever som kämpar enormt för att klara av sina studier – inte för att de saknar ambition eller vilja, utan för att de inte fått den kunskapsgrund de behöver. Ett återkommande problem är att elever som under lång tid haft svårt att nå upp till kunskapskraven i högstadiet ändå blir godkända sista terminen i nian. Detta sker trots att deras faktiska kunskaper inte motsvarar vad som krävs för att klara gymnasiet.
Jag förstår att lärarna i högstadiet vill ge eleverna en chans att komma in på gymnasiet, men att godkänna dem utan att de når upp till kunskapskraven är att göra dem en björntjänst. Istället för att rusta eleverna för vidare studier skjuter man problemen på framtiden. När de väl börjar gymnasiet blir det smärtsamt tydligt att de saknar viktiga baskunskaper, och de hamnar i en situation där de varken kan följa med i undervisningen eller hinna ikapp det de missat. Detta skapar en enorm stress hos eleverna och leder i många fall till avhopp eller att de blir tvungna att läsa om kurser, vilket i sin tur kan sänka motivationen och självkänslan.
Det här är inte en kritik mot enskilda lärare, utan ett systemfel. Trycket på skolor att visa upp höga gymnasiebehörighetssiffror kan ibland leda till att kunskapskraven blir sekundära. Istället för att säkerställa att elever verkligen har den grund de behöver, pressas lärare att "hjälpa" elever över godkäntgränsen, trots att det inte motsvarar deras faktiska kunskapsnivå. Konsekvensen blir att gymnasiet, som redan innebär en stor omställning, blir en ännu större utmaning för dessa elever.
Vi måste våga stå fast vid kunskapskraven och se till att eleverna får rätt stöd tidigare i skolgången, istället för att låta dem falla mellan stolarna tills det är för sent. Det behövs mer resurser till grundskolan för att ge elever med svårigheter extra stöd i tid, snarare än att låta dem gå vidare utan de färdigheter de behöver. Gymnasiet ska vara en naturlig fortsättning på grundskolan, inte en plats där elever plötsligt ska försöka ta igen år av kunskapsluckor.
Att hjälpa elever innebär inte att vi ska sänka kraven för att få statistiken att se bättre ut. Det innebär att vi ska ge dem de verktyg och den kunskap de behöver för att klara sig, både i gymnasiet och längre fram i livet.
Gymnasielärare Västerviks kommun