Jag är pianist och sångerska. Jag är van vid att höja min röst, men inte så här.
Som 26-åring stod jag inför ett vägval. I storstaden fanns det gott om musikjobb, egentligen en given väg att gå. Men jag valde en helt annan – att återvända till hembygden norr om Blackstad.
Varför? Svaret var enkelt. Jag behövde tystnaden. Lugnet. Skogen, ängarna, sjöarna. Friden. För att kunna musicera, skapa och leva.
Här ute har jag de senaste 17 åren haft den stora lyckan att få omge mig med människor som sjungit i mina barn- och kyrkokörer, i julkör och dagledigkör och i den stora återkommande Popkören i Blackstad. Som pianist och sångerska har jag hållit konserter och spelat in musik. Jag har känt att jag gjort skillnad här och har aldrig ångrat mitt vägval.
Jag och min familj hade tänkt att fortsätta bo i Solberga. Nu har vi fått veta att Vattenfall planerar en vindkraftsanläggning i industriell skala; 30 verk, 285 meter höga. De närmsta vindkraftverken placerade endast 1 kilometer från vår husknut.
Om de planerna går igenom ser min familjs framtid helt annorlunda ut.
Det kommer aldrig mer vara tyst här. Man försäkrar oss med gränsvärde i decibell. Men hur mycket vi reagerar på ett specifikt ljud beror på mängden bakgrundsljud. På landsbygden har vi inte så mycket av det. Ljudet från till exempel en takfläkt inomhus dagtid bekommer oss knappt. Att nattetid, då omgivningen är tystare, försöka sova till ljudet av densamma, är mycket svårare, men den fläkten kan vi stänga av.
Infraljudet från vindkraftverken skrämmer ännu mer, ett lågfrekvent, pulserande ljud som påverkar innerörat och kan orsaka sömnsvårigheter, yrsel och hjärtrubbningar. Det finns mycket forskning på det och just nu gör forskarteam från Gävle och Uppsala mätningar i bland annat Lervik utanför Hjorted. Infraljud påverkar inte bara de som bor närmast. Kommer man känna det i Blackstad, i Odensvi, i Locknevi?
Nattens stjärnhimmel kommer vi inte kunna se. Istället kommer vi störas av vitt, högintensivt ljus varje sekund (!) från skymning till gryning.
Kvällar när solen står lågt på himlen kommer enorma skuggor rotera och vandra över ängar, skog och husväggar.
I samrådsunderlaget för Västra Tjust vindkraftpark står att det planerade området är en skogsbygd utan bebyggelse. Vi är tvärtom väldigt många som bor här, endast några hundra meter ifrån.
Vi som sökt ett liv på landsbygden kommer att bli offrade. Ska vi behöva betala ett så högt pris? För vems skull? För vilken ideologis skull?
Precis intill det planerade området ligger Ålhults urskog. Ett riksintresse som därför ska bevaras och skyddas. I ett naturreservat som detta får man bland annat inte avsiktligt störa djurliv. Att här bygga en vindkraftsindustri, så djuren blir stressade av ljus, ljud, vibrationer och skuggor, anser jag vara en högst avsiktligt störande handling.
På landsbygdsdialogen som Västerviks kommun bjöd in till i februari i fullsatta Blackstad Bygdegård nämndes aldrig vindkraftsplanerna, trots att de tydligen var långt gångna. Däremot lyftes ord som natur, tystnad, livskvalitet, lugn, trygghet och frihet.
Jag hoppas att våra folkvalda kommunpolitiker ser att vi som har valt Tjusts landsbygd, för alla de underbara kvaliteter den har, är lika viktiga för kommunen som invånare i stan. Vi är alla skattebetalare och vi kommer att gå till valurnorna nästa val.
Förhoppningsvis bor jag kvar här då och kan fortsätta att verka, leva och musicera med och för bygdens folk.