Under mina år på juristenheten inom Hyresgäströrelsen fick vi ibland ta itu med de mest skiftande bekymmer som våra medlemmar råkade ut.
En dam i övre medelåldern bodde i en mycket prydlig och välskött lägenhet i Vasastaden i Stockholm. Hennes stora problem bestod i att hennes granne, som bodde i den intilliggande lägenheten, utsatte henne för ”elektromagnetisk strålning”. Damen krävde att vi skulle medverka till att nämnda granne skulle bli tvungen att flytta ifrån huset.
Detta kunde vi som hyresgästorganisation naturligtvis inte ställa upp på, men vi undersökte förhållandena i huset. Hade grannen exempelvis tandläkarpraktik i sin lägenhet och därmed röntgenutrustning?
Svaret var nej! Grannen visade sig vara en helt ”vanlig” och hygglig kille som inte hade någon som helst tanke på att utsätta sin omgivning för obehag.
När jag diskuterade ärendet med mina kollegor, kom en av dem – som hade ett förflutet som yrkesmålare – fram och sa: ”Jag ska se till att tanten blir nöjd”.
Några dagar senare ringde ”målaren” på hos damen och erbjöd sig att måla väggen mot grannlägenheten med en speciell ”strålskyddsfärg”, något som hon genast accepterade. Särskilt som hon dessutom fick ett antal olika kulörer att välja bland.
Efter min kollegas innovativa insats hörde vi inte längre av damen ifråga och hennes upplevda problem.
Jo, förresten. Hon var tydligen mycket nöjd, för lagom till jul skickade hon upp en blomsterhälsning till vårt kontor och tackade för all hjälp hon hade fått.