Demokrati är ett jäkla skit när man inte får som man vill. Så kan man raljera men frågan är vilket som är Jon Sjölanders egentliga syfte med att begära att försöka upphäva kommunstyrelsens beslut och skicka frågan om parkering till fullmäktige och därmed omyndigförklara KS beslut?
Naturligtvis vill vi alla, oavsett politiskt ståndpunkt, att alla medborgare i kommunen ska vara glada och nöjda med vad kommunen kan ordna och finansiera.
Vi ska ha låg kommunalskatt men ändå Sveriges bästa skola och äldreomsorg, som är kommunens primära uppgift. Utöver det vill vi ha en rad olika investeringar som inte har sitt stöd i lagen. Det kan vara allt från nya infarter från både havet och landvägen i alla väderstreck, bredband och cykelbanor till alla orter i kommunen, egen skärgårdstrafik och helst gratis stadsbussar för alla. Simhallar, idrottshallar, lekplatser och badplatser på så många orter som möjligt, helst alla. Kommunens tjänstemän ska kunna svara på frågor samma dag som frågan ställs och olika former av tillstånd ska dessutom också beviljas i samma stund. Välfungerande vatten-, el-, och värmeförsörjning och naturligtvis en sophantering som är miljösmart och regelbunden. Varken Målserum eller andra sopstationer ska lukta illa och vara öppna alla dagar i veckan för den som vill lämna sitt avfall, oavsett om man bor i kommunen eller inte. Så kan man önska att det ska vara.
Alla vet att det inte är möjligt att alla ska vara nöjda till 100 procent. Alla önskemål kostar mer än vad kommunen har råd med. Det tror jag att Jon och jag kan vara överens om? Därför undrar jag hur Jon, som är en av Moderaternas ledande kommunpolitiker och sannolikt vill framstå som en seriös sådan, tänker.
Jons senaste utspel kommer dagen efter att kommunstyrelsen (där Jon ingår), samt alla presidier i nämnder och styrelser haft två dagars (4–5 mars) genomgång om Västerviks kommuns stora ekonomiska utmaningar de närmaste åren. Det vi under dessa dagar förstår, är att det blir problematiskt att investera utan att det ska drabba kärnverksamheten (skola och omsorg).
Att i samma stund som kommuners framtida ekonomiska utmaningar tydliggörs för oss alla i politiken och då undergräva demokratins principer för att få igenom ett populistiskt förslag om gratis parkering i hela stan (vilket i sig vore positivt om vi hade råd) till en kostnad av drygt två miljoner. Samma årskostnad som sex undersköterskor eller drygt fyra lärare. Är det ekonomiskt smart hushållning? Är det seriöst att föreslå fri parkering utan att samtidigt presentera en plan för finansiering som inte drabbar skola och omsorg eller andra viktiga utgifter?