Ofta svarade kompisens mamma eller pappa vilket medförde att jag måste förhålla mig artig och tala ett vårdat språk.

Dessutom fick dessa föräldrar kännedom om vilken deras son eller dotter träffade på fritiden. Man kan säga att ”den sociala kontrollen” blev ömsesidig; hände det något så visste man i regel vem ens barn var tillsammans med och kunde då kontakta dennes föräldrar.

Kontakten – ja den skedde i regel genom den fasta telefonen.

Numera har föräldrar ingen aning om med vem eller vilka deras barn och ungdomar talar med eller chattar på nätet via sina mobiler eller smartphones.

Språket och näthatet tillåtes husera fritt utan att vuxengenerationen har någon som helst kunskap eller insyn i vad som framförs eller med vilka individer som man har kontakt med.

Tycker du att att detta är en sund utveckling?