Kommunfullmäktige i Västervik har enhälligt beslutat att förbjuda cirkusar med vilda djur på kommunal mark. Jag kommer att överklaga och som skäl anföra juridiska felaktigheter i beslutet:
Grusplanen vid Karstorpsgärdet, som upplåts till bland annat cirkusar, är offentlig plats. Kommunen kan bara stoppa verksamhet där med stöd i ordningslagen. Det går inte, enligt ett tidigare rättsutslag gällande Tranås kommun.
En kommun får inte stoppa näringsidkare som uppfyller nationella krav.
I fråga om djurhållning har kommunen att utöva tillsyn enligt nationella lagar, förordningar och regler. Kommunen får inte införa egna regler, det är en fråga för Jordbruksverket.
Men det verkliga skälet till mitt besvär är en av grunderna för vår demokrati, likhet inför lagen, vilken garanteras av Sveriges konstitution, regeringsformen.
För att förstå vidden av kommunens övertramp måste vi återvända till 1930-talet. Då kom några tyska cirkusar till Sverige med djur, artister och allt, på flykt undan nazisterna. Ägarna och deras medarbetare var judar, romer och andra enligt nazisterna undermåliga människor som borde utrotas. Det är till del ursprunget för dagens svenska cirkusar.
Mot den bakgrunden och med tanke på att Sverige i relativ närtid var ett av världens mest rasistiska länder, med statligt finansierad rasforskning, är likabehandling av yttersta vikt. Institutet för rasbiologi i Uppsala verkade ända fram till 1958.
Observera att mitt ställningstagande inte handlar om cirkusars rätt att hålla elefant.
I sak är kommunens beslut ett slag i luften, eftersom ingen svensk cirkus uppträder med vilda djur. En ny djurskyddslag är på gång. Idag finns två undantag från förbudet mot vilda djur – elefanter och sjölejon. Även dessa kommer att stoppas. Inte bara för cirkusar utan för alla.
Djurrättsaktivisterna kommer inte att nöja sig med kommunalt förbud mot vilda djur. De återkommer med krav på att djurcirkusar förbjuds. Återigen, sådana bestämmelser måste gälla lika för alla och bygga på sakförhållanden som transporttider, träningsmetoder och så vidare, inte på om djurhållaren är en cirkus eller en äktsvensk som sträckkör i tio timmar med hopphästar i transporten. Ett förbud mot djur på cirkus måste för att vara lagligt även få samma konsekvenser för andra former av uppvisningar och tävlingar med djur.
Därför överklagar jag beslutet.