Nu är vi där. För cirka 10 år sedan skrev jag i tidningen om ett kommande scenario där människor skulle komma att drabbas av klimatångest. Idag piskas stämningen upp till rent bibliska proportioner där bland annat pressen genom sin sensationslystnad och osaklighet har en stor del i klimathysterin.
Att upptäcka att i samhället normalt fungerande människor beter sig totalt irrationellt så fort ordet klimat kommer på tal upplever jag som skrämmande. Var det så vi ville ha det? Ja, det tycker ju iallafall Greta om hon inte blivit felciterad.
Osakligheterna staplas på varandra, man talar om siffror och mängder men aldrig om jämförelsetal.
Exempelvis bör de svenska koldioxidutsläppen på cirka 50 miljoner ton per år ställas mot koldioxidinnehållet från utandningsluften från jordens befolkning under samma tidsrymd, som är cirka tio gånger mer. Eller det stora hålet vid Antarktis som skulle spoliera hela kontinenten. I själva verket är hålet 40 kvadratkilometer och Antarktis yta är 14 miljoner kvadratkilometer. Hålet motsvarar därmed en 350 000-del av Antarktis yta.