Vid det laget ansåg jag mig själv som 23-åring vara för ung för att skicka en insändare till lokaltidningen och gnabba. Jag är helt enkelt ingen ”Karen”. Detta ändrades dock i dag efter att ha besökt ytterligare en butik.
I ingen av de butiker jag besökte får man ett hej av personalen och i kassan, ja du kan enkelt vänta i tio minuter innan någon ens tillkännager din existens. Detta får mig, som själv extrajobbar som butikssäljare vid en kedja i annan stad, att undra huruvida personerna i butikerna är anställda som butiksväktare och inte säljare eller butiksbiträden. I en butik valde flera kunder att lämna tomhänta efter att ha stått i kö till den enda kassan som vid tillfället var öppen. Till slut närmade sig en till butiksväktare utcheckningen, men inte för att öppna en kassa till utan för att fiffla med en pappersbunt. Detta är någonting som inom branschen generellt sett ses som oacceptabelt. Visst har vi alla ljugit på våra CV:n om vår förmåga att ha många bollar i luften, snabbt kunna skifta fokus och vara utåtriktad men i dessa fall behöver egenskaperna verkligen utvärderas.
I efterhand hade jag hellre betalat frakt för att slippa ett så dåligt kundbemötande och den kundfientlighet som råder i Västervik har endast fått mig att längta hem. Att handla i butik är så mycket mer än att hämta en produkt.