Räknar du på detta fick således varje invånare i Rom i snitt 350 liter vatten per dag. Detta är i början av vår tideräkning! I vår familj, som bor i villa i Västervik, förbrukar vi en bra bit under 300 liter per dag.
Tre av de ursprungliga akvedukterna i Rom är än idag i bruk – en av dessa avslutas föresten i den välkända Fontana di Trevi. Väldigt lite vatten rann ut på den sammanlagda längden på över 800 kilometer från de olika källorna in till Rom.
I Västervik sägs vårt vattensystem spilla ut cirka 20 procent av det som pumpas genom vattenledningarna. Och trots en omgivning med mångfald av sjöar och vattendrag och med Östersjön in på knuten, vars vatten kan avsaltas, hanterar politikerna brist på vatten med bevattningsförbud.
Det är senfärdigt och det är ”skämmigt”. För tvåtusen år sedan löste man problemen och agerade förebyggande och långsiktigt. Idag löser man motsvarande problem med att gräva en grop i gatan för att laga ett rostigt rör och belägga invånarna med restriktioner.
Min åsikt är att bevattningsförbud aldrig borde behövas. Med en vettig kommunal planering hade något behov av förbud över huvud taget inte uppstått. Men när nu likväl bristsituationen är här så borde förbud inte varit ett förstahandsval. I den pandemi som just pågår har Sverige valt en väg att med information och rekommendationer få oss att förstå hur vi bör agera och handla.
Det väsentligt mycket mer gripbara problemet med brist på vatten borde kunna lösas på samma sätt. Förklara hur situationen ser ut – inklusive de tillkortakommanden som lett hit. Ge sedan gärna goda råd till oss kommuninnevånare hur vi kan hjälpa till att underlätta fram till dess de av oss valda politikerna kan prestera en varaktig lösning på vattenbehovet.
Försök också förstå att för många av oss som lagt ner pengar och, framför allt, arbete på en vacker och grön trädgård är det snudd på omöjligt att se den förtorka. Och att förbjuda den husägare som vill måla om sitt hus genom att neka rengöring först verkar, med förlov sagt, helt korkat. Västervik är en liten fin stad och vi behöver inte kommunala beslut på att förfula.
Vi innevånare är, vill jag åtminstone tro, tillräckligt kloka att förstå var gränsen går mellan bruk och överbruk av de vattenresurser vi har. Så igen: informera gärna, ge goda råd och rekommendationer men missbruka inte ordet förbud.