Två representanter för Akademikerförbundet SSR kräver i VT åtgärder mot skenande sjukskrivningar av psykosociala skäl. Några av de riskfaktorer som Arbetsmiljöverket pekar på är osäkerhet i anställningen, höga krav och liten belöning i förhållande till ansträngningen.
För mig låter det som en beskrivning av den typiske småföretagarens situation.
Jag arbetar mer än vad anställda får göra enligt lag, jag har ett personligt ansvar som vida överstiger vad någon anställd har, inklusive börsens överbetalda direktörer. Och vi småföretagare omfattas inte av det trygghetssystem som vi betalar fulla avgifter för.
Ändå blir vi inte sjuka. Själv har jag fått sjukpenning från Försäkringskassan två dagar i mitt liv, i november 1977
Hur kommer det sig att människor blir långtidssjuka av att jobba 30 timmar i veckan på en offentlig vårdcentral, medan småföretagare håller sig friska med dubbla arbetstiden? En av orsakerna, visar forskning, är mobbning i stora organisationer. Är det verkligen ett arbetsmiljöproblem? Borde inte psykisk misshandel kriminaliseras? Det har Frankrike och Belgien redan gjort.
En av fördelarna med att vara sin egen är att man slipper den stora organisationens rika inre liv. Nackdelen är att vi småföretagare i slutänden får betala kalaset. Så var det när offentlig sektor höll på att spränga Försäkringskassan med mängder av belastningsskador. Småföretagarna fick betala genom förlust av sjukförsäkringen.
Nu ställer akademikerfacket krav som kommer att slå ut de sista resterna av skyddet och göra det ännu mer riskfyllt för oss att anställa.
Jag är inte längre beredd att betala för den offentliga sektorns inkompetens. Rimliga åtgärder är att endera slopa arbetsgivaravgiften för så kallade fåmansföretag, så att vi själva kan upphandla ett fungerande försäkringsskydd anpassat till våra behov, eller inom ramen för Försäkringskassan skapa en särskild lösning, som fullt ut finansieras av oss småföretagare via arbetsgivaravgiften och bara kommer oss tillgodo.