Svar till Leif Svensson i VT 19/7 gällande ”Västervik behöver vattenstrategi”
Man vinner inga partpolitiska sympatier genom att anklaga röstberättigade medborgare för att förlöjliga debatter i VT. I min första debattartikel nämnde jag inte ens Leif Svensson eller Vänsterpartiet, av den enkla anledningen att det är fler partier som har uttryckt sig i frågan. Jag hävdar fortfarande att alla politiker i kommunfullmäktige, oavsett partitillhörighet borde ta sitt kollektiva ansvar att ha en nollvision av utläckage av dricksvatten.
Det är inte att förlöjliga debatten med att redovisa fakta som att Västerviks kommun under 2017 hade en debiterad mängd utläckage av producerat vatten på cirka 21 procent. I siffror blir det omkring 610 000 kubikmeter. Om nu vårt producerade dricksvatten ska betraktas som ett livsmedel, hur kan man då fortskrida med detta utläckage. Det är som att en mjölkproducent skulle tillåta att 21procent av producerad mjölk tilläts att rinna ut i avloppet, samtidigt som man vet problemet men inte gör något åt det.
I interpellationen svarade tekniska nämndens ordförande Bo Jonsson att vi och i stort sett alla kommuner i Sverige har ett föråldrat vattenledningsnät med läckage motsvarande Västervik. Förvisso sant, men det kan aldrig vara acceptabelt att lägga sig platt på mage och tillåta produktionsförluster på 21 procent. Bo Jonsson sade även att reparera detta kommer att kosta många miljoner. Där har jag en helt annan syn på detta. Att åtgärda en produktionsförlust kan aldrig vara en kostnad, det måste ses som en investering.
Men för att nå en nollvision så håller jag med att det behövs en långsiktig strategi. Sedan är det att ta steget till att leverera resultat, men för det behövs handlingskraft, inte retorik.
I och med detta så avslutar jag denna debatt och önskar er alla en skön semester.