Svar till Edvard Hollertz ledare i VT 12/7
Det är med förvåning och bestörtning man läser "... insatser bör göras för att det ska bli mindre fördelaktigt att vara arbetslös" i Edvard Hollertz ledare!
Jag gissar att dessa "insatser" skulle bestå i att minska bidragen. Men hur som helst, det är uttrycket "fördelaktigt" som jag reagerar starkt
på. Jag kan bara utgå från att det grundar sig i okunskap om hur det är att vara arbetslös, när du anser att det skulle vara fördelaktigt! Tyvärr verkar det som många andra har samma okunskap.
Som nära anhörig till en långtidsarbetslös kan jag informera om att det inte på något sätt är fördelaktigt att vara arbetslös, varken ekonomiskt eller på något annat sätt. Tror du att man kan leva lyxliv på det bidrag man får? Man har inte råd med mer än att betala hyra, mat, medicin, försäkringar, i bästa fall. Körkort och bil kan man glömma.
Min närstående arbetslöse varken röker eller dricker, köper kläder och så vidare. Han har stora sömnsvårigheter på grund av sin situation, oro inför nutid och framtid. Sömnsvårigheterna har fört med sig fysiska problem: magont och huvudvärk. På sikt kan sömnbrist leda till diabetes och
hjärtsjukdom. Tror du det är "fördelaktigt" att stå utanför.
Hans jämnåriga (i 40-årsåldern) har villa, familj, barn, bilar och framförallt har de jobb! Han vill ha ett jobb, tro inget annat. Tror du
att någon tjej vill bli tillsammans med en långtidsarbetslös? Och hur tror du självförtroendet påverkas?
Det här handlar om en människa som har så mycket stolthet att han inte vill ha ekonomisk hjälp av sina föräldrar (pensionärer, förresten). Han säger att han skulle skämmas. Det är ju inte precis den inställningen ungdomar har som har bättre bemedlade föräldrar, eller hur? Det är klart att det går att läsa till advokat och läkare när föräldrarna står för dyra lägenheter i Stockholm och bekostar studierna. Då är det inte tal om att inte ta emot den hjälpen utan snarare självklart.
Men att se ned på att arbetslösa och sjuka får "bidrag" för att kunna överleva, det är så lätt för dem som har det bra ekonomiskt. Som anhörig påverkas man ju självklart också, med ständig oro.