– En trädgård kan se ut hur som helst!
Det sa Gunillas granne till henne för en tid sedan när hon oroade sig över sin vildvuxna trädgård. Hon bestämde sig för att grannen hade rätt. Varför skulle hon ha dåligt samvete för en trädgård som får göra lite som den vill? Hon började skriva en bok med titeln: ”En trädgård kan se ut hur som helst. Det gör min”.
20 sorters rosor, ängsblommor, ståtliga daggkåpor som bär på glänsande droppar och en kvinna som sitter under sina äppelträd och njuter av det vackra. Visst tycker hon själv att träden hade kunnat klippas ner en aning, men då hade hon förlorat skyddet från solen. Trädgården är som ett litet mikrosystem. Och Gunillas lyckopiller.
– Jag tackar min trädgård varje dag och frågar den ”Vad bjuder du på i dag?”.
Gunilla klipper inte sin gräsmatta för då får hon inga blåklockor, men hon tar bort lite sly då och då. Och för några veckor sedan hade hon två getingbon vid verandan, även dem lät hon vara i fred.
– Till dess att en blåmes tog hand om dem. Kan du tänka dig vilken tuffing!
Några gröna fingrar tycker hon inte att hon har. Men citatet ”Man behöver inte kunna blommornas namn på latin för att kunna njuta av dem”, av poeten Alf Henriksson stämmer väl in på Gunillas trädgårdsfilosofi. Man behöver inte vara botanist för att kunna uppskatta sin trädgård. Och den behöver inte vara perfekt.
– Jag tror att det är trädgårdstidningarnas fel, man får för höga ambitioner, säger hon.
Gunilla skriver en bok som ska visa just motsatsen. Inga arrangerade fotografier på blommor utan en bok med teckningar, akvarellmålningar och kåserier - allt det som hon gör bäst. Boken är inte klar riktigt än, men den är på god väg och varje dag hämtar Gunilla inspiration från sin trädgård när hon ritar sina klassiska ”Lilla fruntimret-teckningar”.
Arne Strömstedt hette mannen som Gunilla köpte huset av. Han var mycket road av trädgårdar och skötte den till punkt och pricka.
– Jag tror egentligen man behöver hålla efter den mer. Men när jag tog över den trodde jag att en vildvuxen trädgård hade vuxit färdigt, men så var det inte, säger hon och skrattar.
Stadskatten Busan, som har fått flytta ut till Gunilla, stryker sig förnöjt mot benet. Hon njuter, om möjligt, ännu mer av trädgården och sin första dag på landet firade hon genom att ta två möss som hon placerade på köksgolvet.
– Det är ett stort djurliv i trädgården. Många insekter och mycket fåglar. Det är härligt, säger hon och lutar sig tillbaka i stolen i sin vilda trädgård.