Valfrid föddes en julidag 1905. Han växte upp i Båtsmansgränd och gick tidigt till sjöss. 1920 anslöt han sig till skeppsgossekåren i Karlskrona. Han seglade på svenska, finska, norska och engelska fartyg. Han trampade däck, jobbade i köket, var steward och maskinist. Under åren förkovrade han sig och blev sjöingenjör 1934.
Han levde ett långt och omväxlande liv. Ringström hade upplevt många hårda stormar, såväl på oceanerna som på Livets hav. Det slutade lyckligt efter några hårda år. Han berättade själv om sina minnen i flera artiklar i tidningen Länk-Kamraten.
Smeknamnet "Osten" fick han under en resa till Afrika. Maten på fartyget var usel och torftig; det var mest bröd, margarin och lite korv. Besättningen surnade till och Valfrid fick bli deras talesman och framföra klagomålen hos skepparen.
Sagt och gjort. Ringström gick till skepparen och framförde besättningens missnöje.
– Lite ost till brödet kan vi väl ändå få, tyckte Ringström.
– Det finns inte en ostbit ombord. Ni får vänta till vi har bunkrat, kontrade befälhavaren.
På väg ut från skepparen såg Ringström en ost i hytten. Den slank in under rocken. En stund senare blev alle man uppkallade på däck. En rasande kapten berättade att en ost var stulen.
– Och där står tjuven, sa kapten och pekade på Ringström.
Men Ringström fann sig och frågade försynt:
– Hur kan jag ha stulit en ost? Det fanns ju ingen ombord.
Ringström slapp undan. Men namnet "Osten" fick han bära resten av livet. Han döptes i whiskey! Kamraterna hällde de dyra dropparna över huvudet på honom.
En annan historia som cirkulerar om Ringström var att han gick ut för att köpa mjölk; mönstrade på en båt och kom hem till hustrun ett år senare... Det är en bra historia som är något tillspetsat men har en sann bas. Så här var det, enligt Ringström själv. Han berättade sin historia för Arne "Berget" Holst i en lång intervju i samband med att han fyllde 60 år 1965.
Ringström var arbetslös och drog sig fram med lite påhugg här och var när han mötte en gammal bekant på stan. Ringström var ute för att handla.
– Jag tror vi skulle ha rotmos, mindes Ringström.
Den gode vännen var maskinchef på "Gunny" av Västervik. Han var hemma på ett hastigt besök och frågade vad Ringström hade för sig. När han fick klart för sig att Ringström var utan arbete frågade han:
– Vi behöver en andremaskinist. Är du intresserad?
Ringström nappade och undrade när tåget gick:
– Om tio minuter fick han till svar.
Ringström hade sina sjömanspapper med sig så han gick in i en mjölkaffär med varorna han handlat och bad dem skicka hem dem till hustrun.
– Säg åt min fru att jag kommer senare, bad han.
I Hultsfred skulle man byta tåg. Det var ett uppehåll på 40 minuter så Ringström hann skicka ett telegram hem till frun och förklarar vad som hänt. Väl ombord i Malmö besökte han senare mäklarkontoret och fick några hundralappar som han kunde skicka hem till familjen.
En annan historia rör sig från den tiden Ringström hade gått i land och jobbade i hamnen eller på någon annan arbetsplats. Våra uppgifter är lite svävande på den punkten. Hur som helst så var det en något högdragen ingenjör som ville kolla om folket inte tagit helg lite för tidigt. Han ringde arbetsplatsen och frågade vilka som var där. "Osten" som var ensam svarade:
– Ja, "Osten" är här, och så jag då, och så är Valfrid och Ringström kvar också...
Gunnar Sandberg i Västervik kände Valfrid Ringström väl. Han minns en bestämd och trevlig karl, som gärna tog sig tid att prata med folk han mötte på stan.
– Det var inte alltid lätt att veta om han skojade eller menade allvar, säger Gunnar Sandberg och fyller på med några historier om Ringström.
När Valfrid fyllde 50 år ställde han ut ett par backar med öl på kajen som han bjöd sina kamrater på och band en rött sidenband runt sin mage.
– Nu är "Osten" lagrad, sa han belåtet.
När en kapten på en Sveabåt inte fick stopp på maskin i tid och körde rakt in i kajen undrade Ringström lite försynt:
– Kapten, kan man få med ett brev till Vimmerby?
Valfrid "Osten" Ringström lämnade jordelivet 1998 – 93 år gammal.