Våren är tidig, temperaturen ligger en hel månad före det normala. Nästa vecka talar väderspåmännen på SMHI om att vi kan vänta oss sommarvärme. Det glädjer nog många - inte minst "Flickan på skäret" - Wanja Frykdahl, som är på ständig spaning efter vårtecken som hon glatt och med hög frekvens låter redaktionen få kännedom om.
- När ljuset kommer brukar jag tänka att nu har jag överlevt en vinter till. Mörkret är tungt, tycker hon.
När VT besöker Skanvik är både naturen och Wanja Frykdahl rusiga av lycka. Hon springer runt och visar oss blommor och växter, fåglar och insekter i fjolårsgräset. Hela Skanvik är en oas för en naturälskare.
- I går såg jag 27 tranor svepa förbi på låg höjd, strax över trädtopparna, på väg mot nordväst, berättar hon.
Vid en kort rundvandring hinner vi se och höra en massa fåglar och nästan trampa ihjäl en humla. I från skogen hör vi en ringduva hoa på sitt karaktäristiska vis, runt Wanjas byggnader tävlar talgoxar och blåmesar om att sjunga högst. I vikens solglittrande vatten simmar ett par gräsänder i ensamt majestät. Ut över sjön sveper några svanar förbi i skyn. Den närmast pastorala idyllen störs bara av tåget som är på väg att lämna eller anlända till stationen inne i staden och en och annan fritidsfiskare som Wanja försöker köra bort.
- De stör fåglarnas häckning och tågen hörs tydligt när det är västlig vind, förklarar hon.
1965 flyttade Wanja ut till Skanvik. Den äldsta delen av det gamla torpet är från slutet av 1600-talet och tillbyggt 1920.
- Det är välventilerat.
Sedan i början på 1980-talet har det varit hennes permanentbostad. 1972 gjorde hon sin första notering i den bok där hon noggrant bokför vårens olika tecken.
- Den första noteringen var ett par häckande gräsänder, minns Wanja efter en liten kontroll i fågelboken och lägger till några timmar senare:
- Precis när ni åkte tillbaka in till stan så kom skrattmåsarna, ringer Wanja och meddelar under eftermiddagen.
Så håller hon på - oförtröttlig. År efter år. Noteringarna har blivit många och samtalen till tidningen likaså. Läsekretsen har fått veta, för det mesta...