Vill sänka tröskeln till kyrkan

Efter att ha jagat ut två katter från vardagsrummet, som snart ska renoveras, sjunker han ner i en fåtölj.- Vi har hållit på med renovering av huset rätt länge men man får ta lite i taget, säger Erik Gruvebäck som tidigare under dagen har skruvat gipsskivor samtidigt som han underhållit sina två barn med dator- och pianospel.Han berättar att han både har svårt att sitta still och få tiden att räcka till. Sedan tre år tillbaka kombinerar han jobbet som kantor i Valdemarsvik med frilansuppdrag som musiker. Och kalendern tycks välfylld med olika arrangemang.Det kyrkliga engagemanget startade redan under uppväxtåren på en lantgård i Gruvdalen. Med två nyfödda tvillingbröder var det roligare att följa med pappa Bengt som höll gudstjänster i trakten. - Kyrkorummet blev som ett dagis för mig. Mina första minnen av att följa med pappa var att vi alltid åt hamburgare när vi åkte runt på gudstjänster. Det var på den tiden det fortfarande var lite häftigt.Han beskriver hur han hade ena foten i kyrkogolvet och den andra i dyngrännan under lång tid. Men det var i kyrkan han kände sig mest hemma. - Jag har haft ett slags ifrågasättande av uppväxtårens tro, men ingen religiös kris. Tvärtom har jag hittat mer och mer ju äldre jag blivit. Tro betyder inte så mycket förrän man blir 15-20 år och börjar tänka utanför sig själv, säger Erik Gruvebäck och berättar att pågående universitetsstudier i teologi är ett sätt att få ännu fler perspektiv på tron. Genom kyrkan har han hittat fram till en personlig livsåskådning.- Det handlar om ett förhållningssätt till både medmänniskor och samhälle. För mig är rättvisa, solidaritet och kollektiv livssyn väldigt viktigt. Jag känner mycket för de svagare och utsatta. Erik Gruvebäcks övertygelse tog sig även uttryck i ett politiskt engagemang under gymnasieåren i Åtvidaberg, där han tog ställning mot rasism. - Det fanns problem med skinnskallar i Åtvidaberg på den tiden och vi startade en skolorganisation för att peka på problemen. När han studerade statsvetenskap och ekonomi vid Linköpings universitet kanaliserade han sin antirasistiska kamp i vänsterpartiets ungdomsförbund Ung vänster. I dag är han inte längre politiskt aktiv. - Jag har inte tappat tron på politiken, men med tiden har religionen blivit mitt sätt att dra ett strå till stacken för en drägligare tillvaro för andra än mig själv.Astrid Lindgren-sånger hörs svagt från rummet intill där de två sönerna leker. Snart öppnas dörren och 1,5-årige Isak hoppar upp i pappas knä. För Erik Gruvebäck har pappaledighet varit en självklarhet, men att få vardagen att stämma med idealen har inte varit helt lätt. - Jag och min fru strävar efter att ta ett gemensamt och lika stort ansvar för hem och familj så långt det är möjligt, men i praktiken är det inte alltid så lätt. Erik Gruvebäck har försörjt sig som kyrkomusiker i tio år, bland annat genom jobb i Västra Ed och Ukna församling. I yrkeslivet vill han skapa mötesplatser där social gemenskap står i centrum. Han blandar gärna olika genrer och ämnen, och därför värvas klassiska kyrkokonserter med mässor utifrån Ted Gärdestad eller Peter LeMarcs texter. - Jag vill att tröskeln till kyrkan ska vara låg, men det får aldrig bli effektsökeri. Allt jag gör måste gå ihop med ett budskap. Musik är bärare av ord, och jag tror man måste vara väldigt konkret. Det ska vara raka rör och en tydlighet i det man vill förmedla. Men han söker hela tiden nya musikaliska sammanhang. Genom VT:s kulturpristagare, Pelle Björnlert, har han upptäckt både folkmusiken och Allan Edwall. Tillsammans med den ryske violinisten David Tigranov har han lyft fram arvet efter Evert Taube, Povel Ramel och Hasse&Tage. Sedan några år är han även medlem i Kolsebro spelmanslag.- Jag har fått ett nytt förhållningssätt till musiken, men strävar alltid efter högsta möjliga kvalitet i det jag gör.

Vill sänka tröskeln till kyrkan

Ett randigt förkläde fladdrar till när han öppnar dörren till hemmet i Kolsebro. Han lagar kycklinggryta, dagis är stängt och snart är det övning med kören i Tryserum. Men Erik Gruvebäck verkar van vid ett högt tempo och tar sig tid.