Min släkt kom till Sverige med en invandringsvåg av bönder för ungefär 6 000 år sedan. Vi kom till Halland och Västergötland och där har vi stannat kvar. Bönderna som invandrade kom från södra Europa, från ett område kring Turkiet. De trängde delvis ut en tidigare invandringsgrupp med jägare och samlare.
Det här vet jag för att jag har tagit ett DNA-test. DNA-test är väldigt hett bland släktforskare, diskuteras flitigt och flera tusen i Sverige har nu topsat sig. Själva provet skickar man in till ett amerikanskt företag som tar fram ett resultat inriktat på släktforskning. Det innebär att mitt resultat jämförs med andra testares resultat och få veta om vi är släkt. De allra flesta får en kortare eller längre lista på människor man är släkt med, på ett eller annat vis.
Släktskapet kan gå flera tusen år tillbaka och då får vi ju aldrig veta hur vi är släkt. Men ibland kan det visa sig att vi är släkt på betydligt närmare håll, fast vi inte visste om det.
Man ska inte ha förhoppningar om att genast hitta en mängd nya släktingar runt om i världen, men några brukar det bli. En av mina träffar är en amerikanska som vi kunnat komma fram till att vi har en gemensam anfader i bonden Nils Svensson, född omkring 1689 och död 1763 i Bökås i mellersta Halland. Vi kommer båda två från två av hans barn, så det är ganska många generationer bort.
En annan amerikanska verkar jag vara betydligt närmare släkt med, men hur vet vi inte än. Utredning pågår. Vårt gemensamma spår går ihop i den lilla staden Morris Run i Pennsylvania i USA. Två av min morfars mostrar emigrerade dit och även hennes farfars föräldrar. Enligt testresultatet ska vi vara mellan tremänningar och femmänningar.
Det är intressant att få kontakt med andra släktforskare på det här sättet, det ger en ny dimension till släktforskningen. Och utan koll på din vanliga släktforskning kommer du ingenstans.
Man kan också se vilken så kallade haplogrupp man tillhör på antingen den raka moderlinjen (för kvinnor) eller den raka faderlinjen (för män). Haplogruppen kan avslöja min släkts tidiga historia flera tusen år tillbaka i tiden.
Det är med hjälp av min haplogrupp, som är H1b, som jag har fått veta att på min moderlinje bakåt kommer vi från en invandringsvåg av bönder för ungefär 6 000 år sedan. I måndags fick vetenskapsjournalisten Karin Bojs Augustpriset för sin bok Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren. Den handlar om vad DNA-forskning kan visa och blev en verklig ögonöppnare för mig när jag läste den. Hennes farmor har samma haplogrupp som jag, min mamma, min mormor och alla mödrar före oss i den släktlinjen.
En del släktforskare använder sig av DNA-test för att hitta en okänd fader. Om det finns en misstanke om vem det kan vara kan man få det bekräftat genom att hitta den mannens efterlevande som får göra ett test och sedan se om det stämmer.
Låter det lite läskigt och som science fiction? Ja, visst ska man vara kritisk och ingen vet vad som händer i framtiden och vad DNA-resultaten kan användas till.
Men nu är jag på banan i alla fall, och det är väldigt spännande.