"Vi sjunger alldeles för lite"

Två kvällar i veckan står övning med de två kyrkokörerna på programmet och under dagtid tar hon hand om barn i Blackstad och Ankarsrum som vill sjunga i kör
- Jag är uppvuxen i en familj där det alltid sjöngs och spelades väldigt flitigt, berättar Margareta. Mamma var den som uppmuntrade oss mest till att sjunga och spela. Hon spelade själv piano, pappa var också musikalisk. Hemma hos mormor och morfar var det också alltid mycket sång och musik när släkten träffades.
Själv fick Margareta börja spela piano redan i andra klass för läraren och kantorn Simon Jansson. De två sista åren i Blackstad fick hon en gång i veckan cykla de åtta kilometrarna till Hallingeberg för att förkovra sig ytterligare hos kantor Sven Carlstedt.

När hon gått sina första sex skolår i Blackstad började hon på läroverket i Västervik. Hon var tretton år när hon skickades till den stora staden för att bo inackorderad hos en snäll tant i Stenhagen. Lunch och middag serverades på Skolgatan där en annan snäll tant hade matservering för skolungdomar. Det blev fyra år i realskolan och tre på gymnasiet. Jämsides med de vanliga studierna fortsatte hon med sina piano-, orgel - och sånglektioner.
Spela till morgonbönerna hade hon fått göra redan i Blackstad. Det fortsatte hon med också på läroverket.
Efter studentexamen 1962 följde två år på småskoleseminariet i Kalmar. Jämsides med studierna där fortsatte hon att studera musik på fritiden och under loven. Hon kunde avlägga både kantorsexamen och lärarexamen nästan samtidigt.
- Det gick då, säger hon, kraven för att bli kantor är betydligt hårdare idag. Nu krävs det minst tre års heltidsstudier.

Margareta återvände sedan till sin gamla skola i Blackstad för att bli lärare. Fast hon hade bestämt att det var den skola hon absolut inte ville tjänstgöra i.
- Men jag blev övertalad att försöka. Jag kom att trivas bra så det blev fem år som lärare och det som då hette skolkantor. Med en sådan tjänst hade man sällan någon ledighet, skolan i veckorna och kyrkan på helgerna.
- Det gick väl an att ha en sådan tjänst som ensamstående, men när jag så småningom gifte mig och vi fick två barn blev det enbart arbete i skolan några år. Vi hade då flyttat till Västervik och jag hade tjänst på Lidhemskolan och senare på Karstorpsskolan.

När sedan den gamla hemförsamlingen stod utan kantor tog hon åter plats på orgelläktaren.
- Visst var det problem ibland i helgerna med barnvakt. På den tiden var det inte så givet att pappan skulle ta hand om barnen. Han hade ju sitt jaktintresse att tänka på. Jag vet att Per brukade svara när någon frågade var mamma och pappa höll hus. " Mamma: ding, dong, pappa: pang, pang". Det hände att något av barnen fick sitta på orgelläktaren med en snuttefilt medan jag spelade.

Efter 25 år som lärare blev det så småningom bara arbete inom kyrkan. Eftersom sjunga är det roligaste hon vet har hon sett till att starta körverksamhet var hon än haft sina tjänster.
- Jag tycker vi sjunger alldeles för lite numera. Det är jätteviktigt att man har en gemensam sångskatt att ösa ur. Allsångskvällarna i stadsparken har varit ett bra initiativ för att stärka sången.
Intresset för sång och musik har inte gått i arv till något av barnen Hjalmarsson. Sonen Ola har gått i pappas fotspår och har eget åkeri, Per arbetar på Grönitz handelstål. Genom systern Sylvia och hennes dotter Sandra, som båda är kantorer, förs ändå den Lönnska musikaliteten vidare.

Margareta sjunger gärna solo i kyrkor och i andra sammanhang. Ett sådant tillfälle var när SM-finalen i speedway gick på Ljungheden.
- Jag skulle ha sjungit nationalsången då, men på grund av regnet och förseningen så ströks det ur programmet. Jag hoppas jag får en ny chans under den kommande säsong. För mig är speedway lite speciellt och förknippat inte bara med fart och spänning, utan också med ungdomsförälskelse. Det var faktiskt till en speedwaymatch Rune bjöd mig på vår första träff.

"Vi sjunger alldeles för lite"

Sång och musik har en mycket central plats i Margareta Hjalmarssons liv. I sin egenskap av kyrkokantor i Blackstad, Hallingberg och Ankarsrums kyrkor spelar och sjunger hon vid gudstjänsterna och vid alla förrättningar som tilldrar sig inom församlingarna.