"Vi lever i ett brodersamhälle"

Vi sitter i det stora ljusa köket. Ebba Witt Brattström berättar om sitt jobb på Södertörns högskola där hon har en professur. Dels är det en kartläggning av kvinnliga författare: Moa Martinson, Edith Södergran och Heliga Birgitta. Men också att visa på en könsdialog mellan skrivande män och kvinnor. Dels har hon ett folkbildaruppdrag som går ut på att sprida kunskapen i samhället.På bordet ligger några smulor kvar som hon sopar ner i handen. "Jag bakade i går och det här är det som blev kvar", säger hon.Lägenheten ligger högst upp i ett av Gamla stans charmiga stenhus. Från fönstret ser man ut mot grannhusens röda och svarta plåttak. Husen står mycket tätt och det känns som att det skulle gå att hoppa ut från köksfönstret och springa över tacknockarna.Ebba Witt-Brattström berättar att hon fick gästprofessuren i Berlin bland många andra sökanden, "många tunga namn", och att hon känner sig stolt och glad över att de valde henne.- Det var verkligen dags att ta en paus, säger hon och passar på att säga några kritiska ord om svensk högskolepolitik.- Jag har kämpat för humanioran och försvarat den, och det är så ansträngande. Humanioran är viktig och det som skiljer oss från en diktatur. Så polemisk måste man bli ibland. Och vår utbildningspolitik, oavsett vem som regerar, tror på något sätt att humaniora är som kultur - att det är som luften och vattnet - något som bara finns och inte behöver stödjas.Ebba säger att hon i första hand är litteraturvetare. Att vara feminist är för henne självklart. Det är en strävan mot en bättre värld, mot att alla människor ska vara lika mycket värda. Och denna strävan är inte ny, påpekar hon, och lyfter fram hur litteraturen ända från 1300-talet vittnar om att det funnits kvinnor som haft en offentlig roll i samhället; som författare, politiker med mera.- Det är ett jätteproblem att många unga tjejer tror att de tillhör den första generationen som får göra lite som de vill och ta för sig. Så är det ju inte. Samtidigt, på något paradoxalt sätt känner de ingen stolthet över att vara kvinnor. Det är det mest tragiska.Hennes ståndpunkt är att i litteraturen finns redskapen som kan ge dagens unga kvinnor självkänsla.- För kvinnor ska ju inte gå in i samma roller som männen och ta över deras värderingar. De ska ju förändra samhället. Tycker man det är man feminist.Samtidigt säger hon att det i dag kan vara besvärligt att säga att man är feminist, eftersom det inte bara finns en utan flera feminismer som går brett isär vad gäller värderingar och människosyn.- De flesta av dem vill jag inte ens vara i närheten av. Där tycker jag att det har gått helt fel. Vissa säger: Kalla mig inte för kvinna, det är ett övergrepp. Det är ett konstruerat tänkande, och jag står helt gapande inför det.Förutom snårskogen av olika feministiska teorier har unga kvinnor andra saker att brottas med, inte minst påtryckningen från det kommersiella samhället.- Det finns en tendens att i medier i dag framställa kvinnor som konkurrenter. Det är inget nytt utan romartidens söndra- och härskateknik. Vi lever i ett brodersamhälle i dag, men det borde vara ett syster- och brodersamhälle.

"Vi lever i ett brodersamhälle"

Ebba Witt-Brattström möter oss i Gamla stan, utanför SIN port. Hon går med säkra kliv trots kullerstenarna. Hon har just tilldelats Dag Hammarskjöldprofessuren vid Humboldtuniversitetet i Berlin.