Västervik är vägen bort från storstadsfixeringen

Sara Wadell och hennes familj tröttnade på storstadsfixeringen, lämnade Göteborg och slog ner sina bopålar i Västervik. Här har de bott sedan september.
? Vi var på väg till Österlen först, men det blev inte det av olika anledningar. Sen hade vi torp här sedan förra sommaren. Det var så självklart plötsligt ? det bara föll på plats.
Västerviksborna är så blygsamma tycker hon. Här bor vi i en så fin stad, som dessutom ligger vid det vackra havet, och det hon får höra är att ?Göteborg är väl mycket finare?. Men Västervik är fint. Sara vill sjunga småstadens lov, eller åtminstone Västerviks.

? Jag skulle inte vilja bo i någon håla i inlandet. Västervik är ändå inte så litet och det är många inflyttare har jag märkt.
Här har hon lagt märke till ungdomarnas engagemang, har redan skaffat många kontakter och så är det havet.
Västervik har blivit till en nystart för hela familjen.
? Bara det att gå utmed havet. Det gör jag varje morgon. Det har gett mig jättemycket och det ljuset som är här är helt annat. Det är lugnare men ändå inte inskränkt.

Sara Wadell är manusförfattare och har som sådan skrivit långfilmen Lejontämjaren och tv-serierna Sjätte dagen och Familjen. Hon har också bearbetat manuset till Orka! Orka! som går på SVT nu, men känner inte att hon har så mycket att göra med den slutgiltiga produkten egentligen.
? Jag har alltid haft en plats på SVT.Drama i Göteborg, men nu har jag skiljt mig ifrån dem.
Det har varit väldigt turbulent där ett tag med bråk och sen fick chefen gå.
? Då kändes det bra att lämna det huset.
Sedan i september och flytten till Västervik söker hon. Hon vill komma på vad hon vill skriva om. Manusskrivande har det varit mycket av och framförallt mycket beställningsjobb.
? Jag har hållit på med mycket olika saker för att hitta det jag vill skriva om. Man förlorar sig själv i alla de här beställningsjobben.

Därför har hon nu tagit chansen att bredda sig. Hon skriver på en egen roman med arbetsnamnet ?Kappvändaren? och en tillsammans med en författarkollega, den senare kommer att bli klar till våren. Dessutom skriver hon på en pjäs och låttexter och har också inlett ett samarbete med SVT.Stockholm som förmodligen kommer att resultera i en dramaproduktion i vår.
Nu jobbar hon ensam och det är inte alltid så lätt när det inte finns någon som kan vara bollplank.
? Det är svårt. Jag sitter vid datorn och tänker att jag kanske bara har hittat på att jag är författare.
Men hon kämpar mot det och för att komma på vad det är hon vill skriva om egentligen.
? Jag pendlar mellan att skriva något riktigt roligt och något viktigt. Helst inget däremellan, jag är jättetrött på feelgoodfilmer.
? Jag tror att det kommer att visa sig i vår vad jag vill göra.

Inspiration vill hon hitta på andra ställen än andra i branschen. Här återkommer hennes käpphäst om att bekämpa storstadsfixeringen (?och Stockholm är ingen storstad, inte internationellt sett?).
? Jag kan känna att det är så homogent i min bransch, det är därför det är så likriktat. Alla är medelklass och bor i Bromma. De är så lika ? det märker man om man går på branschfester. Jag kan inte förstå hur det ska bli bredd på berättelserna.
Hon tycker inte ens att det är nödvändigt att bo i Stockholm för en manusförfattare.
? Många av mina kompisar har flyttat till Stockholm och bor i för små lägenheter alldeles utanför för de har inte råd att bo centralt. Och här bor vi i en fantastisk lägenhet. Som manusförfattare kan man bo var som helst. Jag är trött på den här Stockholmsfixeringen.

Bland annat har hon sökt sig utanför medelklassmiljöerna genom att jobba på Stadsmissionen i Göteborg.
? Det är det jobbet som har gett mig inspiration till boken som jag skriver nu. Den handlar dels om kvinnlig vänskap, dels om utanförskap.
Så mycket mer vill och kan hon inte säga just nu. Bokprojektet är fortfarande så nytt för henne, så det är svårt att prata om.
Hon har fortfarande kontakt med några av de hemlösa i Göteborg och saknar det engagemanget. Nu jobbar hon som övervakare för frivården i Västervik där hon har två klienter, men det går inte att jämföra med arbetet för Stadsmissionen, säger hon.
? Det är ett engagemang som inte går att släppa. Hade jag inte varit författare så hade jag nog varit biståndsarbetare eller något annat humanitärt.

Västervik är vägen bort från storstadsfixeringen

Sara Wadell och hennes familj sökte sig till Västervik och fann havet och inspirationen.