Ung Hjukström mot toppen

Som på räls. Så kan Rebeckas musikaliska karriär beskrivas. Sedan hennes band Abalone Dots bildades år 2000 har hon lönearbetat bara två veckor. I övrigt har hon kunnat försörja sig på sina spelningar. Det var Rebeckas pappa, den norrländska musikern och konstnären, Thord Hjukström, som bildade bandet Abalone Dots. Då var Rebecka bara fjorton år.
- Jag, pappa, Elin Mörk och Sophia Hogman (de andra tjejerna i bandet) uppträdde tillsammans i en musikal om Ronja Rövardotter. Efter det bestämde pappa att vi skulle bilda ett band, berättar hon.
I början bestod bandet av tjejerna, Rebeckas pappa och två killkompisar till honom. När en av männen hoppade av tog de i stället in Rebeckas gamla barndomsvän Louise Holmer (fjärde bandmedlemmen i Abalone Dots).
- Hon var pianist men pappa sa till henne att "nu får du byta till bas", och det gick jättebra, säger hon.

Rebeckas pappa Thord verkar entusiastisk. Och vild. Rebecka berättar att det var mycket "röj" i hennes barndomshus.
- Mamma och pappa umgicks med en massa spelmän och konstnärer och det var ofta fest hemma, säger hon.
Som enda barnet fick hon mycket uppmuntran. Redan som två-åring satte hon sång till pappas ackord.
- Jag hade tydligen ett rikt ordförråd redan då, säger hon med ett skratt.
Under våren har hon varit i Stockholm och spelat in sitt första album. From A Safe Distance av och med Abalone Dots släpps den 15 augusti i höst. Singeln Long lonely road är redan uppe och nosar på svensktoppen.

Rebecka är lugn och säker i sin roll som musiker. Men på andra områden kan hon koka. På gymnasiet var hon med och startade en feministgrupp.
- Vi var mycket aktiva, gick fackeltåg, ordnade temadagar och demonstrerade, berättar hon.
Demonstrera är något som hon ägnat sig åt mycket tidigare. Mot rasism och mot andra orättvisor. Rebecka är inte medlem i något politiskt parti men befinner sig mer åt vänster än åt höger.
- Jag gillar inte Amerika och jag är besviken för att moderaterna vann valet och för att Bush blev omvald, säger hon.
Sitt lugn hittar Rebecka i familjehemmet i skogen. Där kan hon skylla på att det är för långt till roligheterna. För vanligtvis tackar hon ogärna nej till fest och kompisar.
- Jag har svårt för det. Jag är väl en festtjej. I skogen kan jag ta det lugnt, tänka och skriva låtar, säger hon.
Låtarna handlar ofta om olycklig kärlek. Ibland självupplevd. Ibland inte.
- Jag tror det är vanligt att svenska artister sjunger om kärlek. Vi har inte så mycket annat att vara ledsna över, som till exempel krig, säger hon.
Tidigare var hon den enda av tjejerna i bandet som var singel.
- Men efter den här våren är jag inte ensam, säger hon med ett skratt.
Kärleken får vänta när man har mycket att göra.
- Det känns bara skönt just nu, säger hon.

Ung Hjukström mot toppen

Demonstrerande chokladoman och hängiven musiker. Västerviksbon Rebecka Hjukström spås en ljus framtid.