Ulf pensionerad efter många tuffa hyresförhandlingar

- Det var med blandade känslor jag valde att gå i pension i december. Jag var ombudsman i Hyresgästföreningen i 32 år, först i Västervik i 19 år och sedan i Norrköping i 13 år till, säger Ulf Eliasson som med sin Kerstin bor i ett välskött litet kedjehus på Hagaholmsgatan i Västervik.Det sägs att man bor länge i Borlänge men Ulf lämnade födelsestaden redan i 20-årsåldern efter att ha jobbat som alltiallo i fyra, fem år på Domnarvets Järnverk.- Jag var yngst och fick av gubbarna uppdraget att "skriva så att ackordet gick ihop", berättar Ulf på sitt karaktäristiska, trevligt klingande dalmål.Just hans vänliga och "snälla" dialekt har förmodligen hjälpt honom i många tuffa hyresförhandlingar. Där det gällde att hålla tillbaka vad han ansåg vara omotiverade hyreshöjningar.Förbannade hyresvärdar har efter en stunds resonemang upptäckt att "den där Eliasson nog vet en hel del om vad han pratar om".Efter de första årens arbete hos Hyresgästföreningen i Norrköping blev han headhuntad till ett nytt jobb:- Jag blev 1977 ombedd att flytta till Västervik och ta en nyinrättad tjänsten som ombudsman här. Först var vi lite tveksamma. Vi hade ju tänkt återvända hem till Dalarna så snart Kerstin blev färdig med sin utbildning.- Vi beslutade oss dock för att ge Västervik fem år. Efter den tiden stortrivdes vi och var fast här...En gång drev Ulf igenom ett beslut om tvångsförvaltning av elva misskötta fastigheter i Västervik.- Jag gick själv runt en kväll och samlade in hyrorna sedan husägaren gått upp i rök. Pengarna använde jag till att betala husägarens räkningar så att hyresgästerna kunde fortsätta få el och varmvatten.Ulf Eliasson har alltid månat även om den yttre miljön kring hyreshus:- Lika viktigt som att lägenheterna är i bra skick är att också fasader, trädgårdar och övrig utemiljö är i bra skick.I dag har Ulf Eliasson upptäckt en helt ny sida av livet - han har fått sitt första barnbarn.- Nu förstår jag plötsligt alla vänner som blev lite smålarviga när de fått barnbarn. Nu är jag likadan själv. Jag är dagfarfar ofta i min sons hus på Kvennaren.1996 kände Ulf att jobbet som ombudsman i Västervik blivit lite väl enahanda:- Man kände ju alla hyresvärdar. Då hade jag i några år funderat på att börja som lärare då jag har folkhögskolelärarexamen.Det blev dock ett nytt jobb hos, och 13 års pendling till och från, Hyresgästföreningen i Norrköping.- I Norrköping fick jag jobba med spännande projekt. Ett statligt/kommunalt projekt gick ut på att integrera invandrare i stadsdelen Marielund. Det syftade till att skapa kontakter mellan svenskar och invandrare i området, samt att försöka få ut fler invandrare i arbetslivet.- Jag startade också en folkhögskolekurs för invandrarkvinnor.Det blev mycket bilåkande mellan Västervik och Norrköping. Flera gånger i veckan.- Norrköping gav mig mycket. Bland annat ett stort kulturutbud. Samtidigt var det jätteskönt att komma hem till tryggheten och basen i lilla Västervik.Teknikutvecklingen gjorde att Ulf Eliassons arbete förändrades och effektiviserades. Från fasta mottagningstider på en expedition kom alltmer av kontakter och arbete att skötas med hjälp av datorer och mobilen. Det blev allt lättare att nå Ulf.Efter pensioneringen hinner Ulf nu segla än mera med m/s Zita, skutan som ägs av Unga örnar i Västervik där Ulf är kassör.- Hyresrätten är i unga år och på äldre dagar en utmärkt boendeform som dock tyvärr blivit lite för dyr på senare tid. Enligt statistiken flyttar varje svensk i snitt tolv gånger under sitt liv.- Bostaden är grundbulten i livet och bland det allra viktigaste för alla, inte minst för barnen som i ett bra hem får en bra start i livet.

Ulf pensionerad efter många tuffa hyresförhandlingar

Han har aldrig förutfattade meningar och har motionerat bort åtta kilo sedan han pensionerades från jobbet som ombudsman i Hyresgästföreningen i december. I dag är båtturer och 8 månader gamla barnbarnet Filip hans största intressen.