"Tyget kostade lika mycket som en tredjedels bil"

Trädgården. Ulla-Britta Stävmark Andersson har inte tagit med sig hela trädgården utan valt ut några rosa rosor, ett par blad citronmeliss och en vild rölleka.- Jag har haft trädgård i 13 år, innan dess bodde mina föräldrar i huset och då fanns det bara åker och äppleträd, säger Ulla-Britta.Hon har planerat trädgården tillsammans med sin man Per-Anders och i det arbetet han hon använt en del av sina kunskaper som arkitekt. Även här gäller det att planera rum och låta träden fungera som rummens tak. Allteftersom tiden går förändras trädgården. En tidigare solig plats kan plötsligt skuggas av all växtlighet. Föränderligheten är något som Ulla-Britta både tycker är fascinerande och överraskande.- Jag rensar ogräs väldigt sällan, men när jag väl gör det tycker jag att det är rätt skönt. För mig är det viktigt att det finns många ställen att sitta på i trädgården och att trädgårdsmöblerna är flyttbara. På våren är det härligt att sitta under fruktträden men på hösten är det inte lika härligt med fallfrukt i huvudet.De rosa rosorna är engelska Austin-rosor och sorten heter Emanuel. Hon köpte rosenplantan vissen, ensam och överbliven på en plantskola, men numera växer och frodas Emanuel. Rosen blommar två gånger per år, nu på hösten doftar den lite extra och skadeangreppen är färre.Ringen. Ulla-Britta fick ringen i 50-årspresent.- Det är den finaste present jag någonsin fått. Jag fick den av min mamma, som har fått den av sin mamma, som har fått den av sin mamma. Den symboliserar min anknytning till Västervik. Min mormor flyttade till Västervik från Hasselö när hon var ung och hon bar ringen när hon gick omkring på gatorna här.Ringen symboliserar också hennes kreativa ådra. Ulla-Britta beskriver sin mormor som en väldigt kreativ person som gick på Fruntimmersföreningens slöjdskola i Västervik som ung.- Där lärde hon sig att skulptera, snida i trä, måla... Min mamma och hennes syskon är också väldigt påhittiga. När de träffas är alltid symaskinen i centrum.Ulla-Britta har på sig ringen nästan jämt. Förra året ramlade den blå stenen bort.- Då blev jag jätteledsen, för då kunde jag ju inte ha den på mig och titta på den.Tyget. Tyg i allmänhet intar en viktig plats i Ulla-Brittas liv.- Det här tyget är från Angola. Jag jobbade som lärare på en arkitektskola i Angola i tre år och då hade jag en liten Renault fyra. När jag skulle resa hem till Sverige, sålde jag bilen och köpte tyg för pengarna. Det här sex meter långa tyget kostade lika mycket som en tredjedels bil.På 80-talet var det väldigt svårt att få tag i tyg i Angola och tyg var otroligt dyrt. Ulla-Brittas tygstycke är inte ens tillverkat i Angola, utan importerat. Det är sex meter långt av en anledning. De angolanska kvinnorna klipper det i tre delar, ett stycke används till kjol, ett till överdel och den tredje delen fungerar som bärhjälpmedel - kvinnorna bär sina barn på ryggen med hjälp av ett tygstycke.- Men jag skulle aldrig kunna sätta saxen i mitt tyg. Aldrig. Nu kan jag drömma om vad jag skulle kunna använda det till och möjligheterna är obegränsade. Men om jag klipper sönder tyget försvinner all magi och det vore trist. Jag tycker om att se olika möjligheter och gillar det flexibla och improviserade.

"Tyget kostade lika mycket som en tredjedels bil"

När Västerviks stadsarkitekt ska välja tre favoritsaker faller valet på trädgården, ett stycke tyg och en ring.