Trots - hur tacklar vi barnens frigörelse?

Malin Bergström:
1. Vad är trots?/Varför trotsar barn?
- Barn trotsar för att de utvecklas. Utvecklingen går i språng och när vi är i såna faser så påverkas vi i humöret och vill flytta fram våra positioner.

2. Vad kan man som förälder göra för att få barnet att samarbeta?
- Anpassa sig efter det enskilda barnets personlighet. Fokusera på det som funkar bra och använda det som modell för det som inte funkar så smidigt. Inse att det blir mycket bråk och stök med vissa barn, för att det är det de behöver - motstånd.

3. Är vissa barn mer benägna att trotsa eller beror det på föräldrarnas/omgivningens bemötande?
- Det beror på personligheten. Vissa håller på att krångla och bråka för jämnan, för att de behöver det. Andra är mer smidiga. Om de som bråkar och trotsar mycket brukar jag tänka att deras personligheter kanske inte passar så bra för att vara barn. De blir mer harmoniska när de blir äldre och kan bestämma mer själva. Sen kan man ju som förälder lägga sten på börda om det konstant skär sig med barnet.

4. Vilka är dina råd till en förälder vars tvååring ligger på golvet och skriker och inte vill ta på sig overallen på väg till dagis?
- Bär upp ungen, tag overallen i en påse, andas långa djupa andetag. Och prata INTE med en tvååring. Försök inte förklara, prata inte "ut" efteråt, för det är helt meningslöst. När känslorna väller över ett så litet barn är hjärnan helt bortkopplad. Man behöver inte heller få så dåligt samvete av sånt här. Så här är det att ha tider att passa med så här små barn - jobbigt. Och när de tycker det är jobbigt så skriker de och sparkas.

5. Kan det vara negativt om ett barn inte trotsar?
- Jag tycker att man ska vara ganska så tacksam om man slipper det, och inte oroa sig. Men det är klart att i extremfallen (barn som måste vara föräldrar åt sina föräldrar eller precis blivit adopterade) trotsar inte barnen för att de inte har tillräckligt trygga relationer att trotsa i. Och om ett barn "står tillbaka" under en period till exempel vid en skilsmässa, så hämtar de igen det när saker lugnar ner sig igen.

Bengt Grandelius:
1. Vad är trots?/Varför trotsar barn?
- Barn trotsar för att markera att de finns och för att finna sin plats. Det innebär också att trotset måste möta ett motstånd, det är själva idén. Trots är hos många kopplat till en slags otillbörlig upproriskhet, som att trots är något som måste kuvas. Kanske är det ett uttryck för att vi vuxna idag inte har tid med det motstånd som våra barns växande innebär.

2. Vad kan man som förälder göra för att få barnet att samarbeta?
- Om man med samarbete menar att absolut foga sig i förälderns önskan så är man svårt ute. Det gäller att se att barnet med sitt trots markerar sin uppfattning och vill försöka få denna i samklang med omvärlden. Det är alltså en viljeyttring - men som ingalunda är helt oresonlig, även om det kan verka så. Det är först vår insikt om detta som kan ge ett förhållningssätt gentemot dem som känns möjligt att gå till mötes.

3. Är vissa barn mer benägna att trotsa eller beror det på föräldrarnas/omgivningens bemötande?
- Till största delen beror det på omgivningens bemötande, men också på barnets hela livssituation. Trots hemma kan orsakas av stress i skolan. Givetvis finns det också individuella skillnader, där vissa barn kan te sig mer sårbara kring formandet av sin självbild.

4. Vilka är dina råd till en förälder vars tvååring ligger på golvet och skriker och inte vill ta på sig overallen på väg till dagis?
- Ett gott råd är att säga: "Ok, jag hör att du inte vill, men nu är det så att mamma och pappa måste gå till jobbet och du vill inte gå till dagis just nu. Hur ska vi lösa det, tycker du?" Man kan få de mest fantastiska förslag när barnet nu får respekt för sin ståndpunkt och tvingas stå till svars för den. Vissa gånger måste vi också fråga oss om det är stress vi skapat, då kan lösningen vara en annan tidsdisposition.

5. Kan det vara negativt om ett barn inte trotsar?
- Ja, om barnet av någon anledning inte vågar trotsa. Annars trotsar barn just så mycket de behöver. Ett barn som är omgivet av tolerans, tydliga strukturer och förväntningar, behöver inte ge uttryck för allt sitt trots på ett sätt som allvarligt rubbar samspelet i familjen.

Jesper Juul:
1. Vad är trots?/Varför trotsar barn?
- Runt tvåårsåldern börjar barn så smått att frigöra sig från det totala beroendet från föräldrarna. De vill bli mer självständiga. Många föräldrar blir då trotsiga och låter inte barnet få det utrymme de behöver för att försöka själva. Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga. Begreppet trotsålder är typiskt för makthavares beskrivning av besvärliga undersåtar.

2. Vad kan man som förälder göra för att få barnet att samarbeta?
- Barn är i grunden samarbetsvilliga. När de slutar eller vägrar att samarbeta är det antingen för att de har samarbetat för mycket, för länge eller för att deras integritet har tagit skada. Det är aldrig för att de inte är samarbetsvilliga. Barn i den åldern skall inte uppfostras utan de behöver vänlig, empatisk handledning. Det är en stor hjälp för bägge parter om föräldrarna kan se perioden mellan två och tre år som en gåva och inte som ett problem.

3. Är vissa barn mer benägna att trotsa eller beror det på föräldrarnas/omgivningens bemötande?
- Omgivningens bemötande påverkar barnet till stor del. När tvååringen försöker utveckla en självständig kompetens och möts av de vuxnas motvilja och trots, blir barnet redan inom loppet av några månader antingen trotsigt - möter trots med trots - eller initiativlöst och beroende.

4. Vilka är dina råd till en förälder vars tvååring ligger på golvet och skriker och inte vill ta på sig overallen på väg till dagis?
- Då finns det ett mer grundläggande problem mellan parterna. Barn i den åldern vill klara av saker på egen hand, inte sällan saker som är lite för svåra. Låt barnet försöka själv. Som förälder kan man gärna gå ifrån en stund och låta barnet göra ett försök. Det brukar inte dröja länge innan barnet lugnar ner sig och vill samarbeta eller ber om hjälp.

5. Kan det vara negativt om ett barn inte trotsar?
- Ja, men vi ser det oftast med barn som har varit utsatta för mycket våld. Är det inte fallet kan man ta det lugnt om barnet annars har normal vitalitet och nyfikenhet.

Ann-Cathrine Johnsson
ac.johnsson@ttspektra.se

Lästips
"Trotsboken" av Malin Alvén och Kristina Hofsten (Vi Föräldrar)
"Att bli mamma" av Malin Bergström (Albert Bonniers förlag)
"Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul (Wahlström & Widstrand)
"Livet i familjen" av Jesper Juul (Albert Bonniers förlag)
"Konsten att säga nej" av Jesper Juul (Albert Bonniers Förlag)
"Att sätta gränser - Ett villkor för växande" av Bengt Grandelius (Natur och Kultur)
" Föräldrapraktika - En bok om det vardagliga" av Bengt Grandelius (ICA bokförlag)
(TT Spektra)