Toni Holgersson om vägen tillbaka

Toni Holgersson hoppade av musikkarriären och levde som knarkare och hemlös i tio år. Nya skivan "Tecken på liv" handlar om vägen tillbaka och om att överleva, en dag i taget.
- När man tror att man nått botten finns det alltid ett lager till.
Han spelar upp ett par låtar från kommande albumet. Blicken är riktad mot taket och fingrarna trummar i takt. "Jag är inte den jag borde vara, jag är inte den jag vill vara, men jag är tack och lov inte heller den jag en gång var" sjunger han på första singeln som släpptes den 8 juni.
- Det är ett sätt att se på det som hänt mig. Man kan betrakta det som en tragedi, men också som ett litet mirakel att jag faktiskt befinner mig där jag gör i dag.

I början av 90-talet var Toni Holgersson ung svartklädd rockpoet med blödande hjärta och ledsna ögon. Hyllad för sina känsliga sånger om kärlek och längtan, och dubbad till Ulf Lundells arvtagare.
- Jag måste ha tagit det på allvar för jag åkte till samma behandlingshem som han sedan, säger han med ett torrt skratt.
På ytan var det en strålande musikkarriär, men privat präglades livet av ett allt tyngre missbruk som startade med alkohol redan i 13-årsåldern.
- Drogerna har funnits med hela mitt liv. Jag skrev aldrig en rad påverkad, men de drogfria perioderna blev allt färre och till slut blev situationen ohållbar.

Toni Holgersson släppte kritikerrosade album som "Louise & kärleken" och "Zigenaren i månen", men på scenen blev hans missbruk allt svårare att dölja. 1994 släppte Toni Holgersson kom hans femte album, med den medvetet galghumoristiska titeln "Lyckliga slut". Det blev hans sista skiva på elva år.
- Jag hade tröttnat på att kämpa med mitt missbruk. Jag orkade inte längre åka in och ut på avgiftningar för att försöka klara en turné.
Drogmissbruket förändrade tillvaron totalt. I perioder levde Toni som hemlös.
- För ett och ett halvt år sedan var mitt bästa alternativ för natten ett hisschakt, men man vänjer sig vid allt, säger han och fortsätter:
- Det finns alltid en förklaring till varför man gör som man gör. För mig var drogerna den enda vägen till befrielse då. Jag blev hel. Så upplevde jag det ända tills jag nästan blev förintad.

Vändningen kom i samband med att han blev dömd till behandling. När drogerna gick ur kroppen kom också lusten att skriva tillbaka.
- Jag hade förmånen att hitta det där i mig själv, att musiken fortfarande fanns där. Dessutom hade jag människor runt omkring som trodde på mig.

Albumet "Tecken på liv" släpps den 25 augusti. Med på plattan finns gamla vännerna Irma Schultz Keller och gitarristen och producenten Lasse Englund. I höst åker trion på turné tillsammans.
- När jag kom till Lasse med mina nya låtar hade vi inte träffats på tio år. Han berättade efteråt att han var jättenervös för att det inte skulle vara bra, men han tände direkt.

Texterna är lika privata som förr, men inte lika drömska och romantiska.
- Jag har nog bearbetat mycket av den här resan. Inte hur det var att vara i det, men hur det har varit efteråt. I uppvaknandet.
I dag är Toni Holgersson drogfri. Han jobbar ett par timmar per dag på en öppenvårdsbehandling och planerar att åka till New York med sin son som hunnit bli 17 år.
- När folk frågar hur länge jag varit drogfri brukar jag svara "Sen jag vaknade i morse". Det är så det känns. Det viktigaste just nu är att klara av i dag.

Toni Holgersson om vägen tillbaka

Rockpoeten från 90-talet, Toni Holgersson, har vandrat en lång väg på senare år. Nu är han tillbaka och i år ska han vara med på Visfestivalen i Västervik, som enda framträdande i sommar.