Skeppet "Zaanborg" lastade timmer i Västerviks hamn när vinden vände. Tjocka isflak drev in från havet och täppte igen alla vägar ut. Den sju man starka besättningen var fast i en främmande stad hela den kalla vintern 1966.
Bene, egentligen Benedict, Doorn känner inte igen sig riktigt men en del har fastnat i minnet. Eller det är lite plus och minus som han uttrycker saken själv på världsvan engelska med holländsk klang.
- Vi satt fast och kom verkligen inte loss, skrattar Bene. Vi var sju stycken och vi höll oss sysselsatta hela tiden. Vi målade båten och städade överallt, maskinrummet har nog aldrig varit så rent. Men staden ser klart annorlunda ut nu, det var ju länge sedan.
Vi styr kosan ner mot hamnen för att träffa Benes fru, Leni. Hon väntar i husbilen med hunden och pysslar lite med sina sygrejer. Hon har också varit här förr, när väntan blev för lång och längtan för stor skickade några ur besättningen efter sina fruar som kom och gjorde dem sällskap.
- Efter ett tag så tröttnade vi på promenader och bio. När fruarna kom gick vi och badade i varmbadhuset (nuvarande Turistbyrån red. anmärkning) och allt blev lite roligare.
En annan populär sysselsättning var att gå till Sjömanshuset.
Det revs för många år sedan men låg tidigare nere vid hamnen.
Det var även här man fick ta del av den holländska kronprinsessan Beatrix` bröllop på tv:n som stod på.
- Vi blev ditbjudna av två damer minns Leni. Jag tror de ägde en garnaffär långt ner mot hamnen på Storgatan, jag minns att det var tre trappsteg upp till butiken. Vi fick kaffe och någon svensk kaka som var god.
Bene och Leni är glada att återse Västervik, de har redan varit här i några dagar. Vår stad är ett av många mål på en väldigt ambitiös resa. Den började i Trelleborg innan midsommar och kanske kommer gå ända upp till Härnösand det råder delade meningar om det. Hamnen där är den nordligaste Bene besökt i Sverige. Det är nämligen det som är tanken, att hinna med så många hamnar han besökt som möjligt. Samtidigt vill paret se mycket av Sverige som paret hinner med. Minst två och en halv månad kommer det att ta. Det verkar vara det heliga talet.
Vilka är de starkaste minnena från tiden i Västervik?
- Det var kul att gå på bio. Hela gänget såg den danska filmen "Jag- en kvinna." Den var väldigt vågad för den tiden, säger Bene. Jag minns även kylan och all snö.
Innan vi skiljs åt ler Leni lurigt och frågar om jag vill höra en hemlighet:
- Vet du, vårt första barn blev till i Härnösand så Sverige är ett fint ställe att komma tillbaka till, blinkar hon innan det är dags att skiljas. Bene ser inte lika nöjd ut.