Många VT-läsare känner säkert till Bertil Jobeus som medverkat i tidningen sedan 1965. Det var då han fick han ett sommarvikariat här, något som blev inkörsporten till ett liv i skrivandets tjänst.
Bertil Jobeus gick i en latinklass på dåvarande läroverket och de flesta av hans klasskamrater fick sommarjobb på S:ta Gertruds mentalsjukhus. Där skulle även Bertil ha jobbat.
– Men bara någon dag innan han skulle börja ringde de från VT och sa att han var välkommen där, berättar hustrun Marie-Louise Jobeus.
Paret träffades redan på gymnasiet, då de gick i samma latinklass. Det var 1962 och de har hållit ihop sedan dess.
– I klassen var vi 18 flickor och två pojkar och Bertil har många gånger sagt att det var där han lärde sig att samarbeta med kvinnor, säger Marie-Louise Jobeus.
Efter gymnasiet flyttade det unga paret till Uppsala för högre studier. Bertil pluggade bland annat statskunskap och historia. Tack vare sin insats på VT fick han jobb även på Upsala Nya Tidning, UNT där han jobbade extra under studietiden. Tiden där gav en journalistisk grund som så småningom kvalificerade honom till ett jobb på UD:s presstjänst, där han jobbade under fyra år på 1970-talet.
Därefter blev det ett liv i diplomatins tjänst. Bertil fick tjänster som ambassadråd och pressråd i Japan, Finland, Grekland och USA och Marie-Louise följde med och jobbade tillsammans med sin make
– Vi brukade säga att vi talade två olika språk. Bertil det politiska språket och jag det språk som fick vårt vardagsliv att fungera. Vi var ett bra team och det började redan hemma i Västervik och läroverkets festkommitté, säger hon.
2002 utsågs Bertil Jobeus till Sveriges ambassadör på Island och paret bodde där i tre år. Därefter blev han generalkonsul på Åland. 2010 gick han i pension men blev inte sysslolös för det.
Inte minst i VT kunde läsarna fortsätta ta del av Bertil Jobeus penna och in i det sista medverkade han med utrikeskrönikor, porträtt, kolumner och resereportage. Han var också en flitig tipsare och hörde ofta av sig om intressanta personer och företeelser som han tyckte att VT borde skriva om.
När Marie-Louise Jobeus ska beskriva sin man gör hon det i betydelsen att han fungerade i alla kretsar.
– Han kunde prata med alla slags människor. Det spelade ingen roll om det var utrikesministern eller vaktmästaren. Han var en trygg person som hade kunskaper i allt från diplomati till mjölkrobotar.
Den diplomatiska karriären, och Bertils förmåga att prata med alla människor, ledde till många intressanta möten.
– Vi har till och med träffat kejsaren av Japan. En gång när jag såg honom på tv tänkte jag att "han har ju varit hemma hos oss". Och den nyligen bortgångne Benny Fredriksson var tillsammans med sin fru Ann-Sofie von Otter och hälsade på oss på Island, säger Marie-Louise.
Sedan tio år är paret Jobeus bosatt i Stockholm där de har nära till tre av sina fyra barn. Fjärde sonen bor i London.
– Men hjärtat finns ändå i Skedshult, säger Marie-Louise Jobeus och berättar att paret har en gård där, i Bertils barndomsbygd.
Det är också där som en mer officiell minnesstund för Bertil Jobeus kommer att hållas i sommar. Begravningen ägde rum redan i går för bara de allra närmaste. Men det finns många som vill hedra hans minne och kondoleanser har redan strömmat in från hela världen.
Utöver hustrun och de fyra sönerna, sörjs också Bertil Jobeus av sju barnbarn och en syster. Samt förstås många vänner och tidigare kollegor världen över.