Thomas Funck kändis över en natt

Thomas Funck har roat generationer av barn och vuxna med sina sagofigurer Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner. Men han har hunnit med oerhört mycket mer och började sin konstnärliga bana som bildkonstnär och allvarstyngd författare.
- Jag föddes i Linköping, men mina föräldrar skilde sig när jag var ung och jag flyttade med mamma till Södertälje, berättar Thomas Funck. Både mor och far var roade av teater i olika former på ett anspråkslöst sätt. Pappa gjorde en modell av Det Konglige teater i Köpenhamn och i den spelade han dockteater för oss små barn. Säkert var det väldigt betydelsefullt för mig.
Thomas Funck började tidigt skriva små pjäser och i ungdomen satsade han på att skriva böcker.
- Det var allvarliga böcker och parallellt med författarskapet började jag som bildkonstnär. Vid sidan om gav jag kurser i gitarrspel. Jag hade stora grupper som jag undervisade, trots att jag själv aldrig tagit någon lektion.
Ganska tidigt fick han kontakt med Sveriges Radio, som då bestod av en enda radiokanal.
- Jag hade skrivit sagospel som radion sände och jag sjöng visor till gitarr några gånger. Men senare skulle jag göra en serie på några program och då byggde jag det första runt en figur som jag hittat på tidigare.
En bekant till Thomas Funck, en ung pojke, låg på sjukhus och hade opererats i halsen. Till honom hittade Thomas Funck på en historia om gräshoppan Kalle Stropp.
I första egna radioprogrammet (1955) plockade han in ett djur till i handlingen - Grodan Boll.
- Jag gjorde alla rösterna själv och spelade alla instrument (han "spelar de instrument han behöver"). Teknikerna skakade på huvudena när jag insisterade på att sjunga och spela duett med mig själv. Det var tekniskt komplicerat men fullt möjligt och teknikerna fick ge sig.
- Först hände ingenting. Det blev inga reaktioner förrän efter tre program. Då gick proppen ur flaskan och varenda tidning började skriva om Grodan Boll, Kalle Stropp och mig.

Det blev fler än ett par program, 100-tals, ja, kanske bortåt 1 000 stycken och rollfigurerna blev bara fler och fler; hönan, räven, papegojan Ragata, Plåt-Niklas& alla med sin alldeles egen röst och karaktär.
- Visst blev genombrottet en vändpunkt i mitt liv. Efter den var allt möjligt. Det blev pjäser på Oscarsteatern, film och många, många turnéer runt om i landet. Jag hade teaterskola för barn och ungdom under en lång följd av år och gjorde andra program för tv som Resan till månen, Kapten Hippo och många andra.
- Avsikten var både att små barn skulle förstå mina berättelser och att vuxna skulle hitta en annan dimension i sagorna. Det tycktes fungera som jag tänkt mig, säger Thomas Funck blygsamt.

Han har en eftertänksam framtoning, långt från den lekfulle spjuver som hans figurer låter ana. Men plötsligt härmar han papegojan Ragata, och låter exakt som i radioprogrammen för 50 år sedan, innan han lika plötsligt återgår till sitt avspända, seriösa resonemang. Trots att han hävdar motsatsen, med ålderns rätt, förstår man att det pågår skapande hela tiden. Bland annat står en modern synt strategiskt mitt i rummet och det ligger en kapodaster till gitarren på köksbänken.
- Jag har alltid känt och fått respekt inför den barnkultur som jag representerar, säger Thomas Funck. Att jag som ung man började med dockteater och barnsagor var en självklarhet. Lika självklart har det varit att jag aldrig någonsin haft en anställning. Jo, jag var visst anställd sju minuter en gång på ett kontor, men det var nog en slags teater det också när jag tänker efter.