Så var det dags för semester. Den är hett efterlängtad av en gravt medelålders man, kan jag försäkra. Golfspelet har blivit skamligt eftersatt den här våren. Det är tragiskt att arbete ska lägga hinder i vägen för sånt, eller hur?
Semestern ska bli lat och lättjefull - bara några böcker som måste läsas. I första hand Ronny Ambjörnsson mastodontbiografi över Ellen Key. Den skulle ha varit läst och recenserad för länge sedan.
Men bortsett från den så finns det inga krav och inga måsten på länge. När hösten sveper in oss i blygrått novemberdis och nordan viner över Gamlebyviken så har vi säkert fått upp ångan igen.
Hur som helst, eller hur eller hur, som folk envisas med att säga här, så vill jag ta tillfället i akt och rikta ett stort, och från hjärtat, varmt tack till den bästa av läsekretsar.
Under de här månaderna som redaktör för Personligt har jag fått så många mejl, telefonsamtal, brev och glada tillrop på stan att jag nästan blir stum och en aning generad mellan varven. Det känns lite ovant för en nyhetsmurvel med all denna hjärtlighet. Under drygt 30 år i branschen; som reporter, redigerare och nattredaktör, har jag som de flesta andra av oss journalister, mest blivit utskälld, hotad och hånad.
Jag är naturligtvis tacksam för all vänlighet. Jag lyfter på kepsen och bockar. I höst tar vi nya tag och jag hoppas inte bara på flera glada tillrop utan också att fler från föreningslivet hör av sig. Ni har säkert mycket att berätta om er verksamhet eller om medlemmar som vi kan lyfta fram ljuset. Jag vet att det finns många som sliter i det tysta och gör livet lite lättare för oss andra. Tala om för mig var jag hittar dem!