Suckarnas stig på Slottsholmen
Suck. Vid förr sekelskiftet utgavs till och med ett så kallat brefkort med "Suckarnas stig å Slottsholmen, Westervik". Kortet har fått låna av Margareta Bartling.
Foto:
Även tidigare var ön livligt frekventerad men då var Slottsholmen en stor arbetsplats med flera rörelser, epidemisjukhus, varv, magasin och mycket annat. Dessutom en plats man bara passerade på väg till Norrlandet och kanske Tändsticksfabriken.
Men det skulle komma nya tider. För 150 år sedan, 1857, bildades Sällskapet för Westerviks förskönande. Rörelsen hade på sitt program trädgårdskultur och parkvård och förebilden fanns i England, Horticultural Society. Trädgårdsföreningar bildades i de svenska storstäderna men även i Västervik.
En första uppgift för sällskapet i Västervik var att se till att staden fick en stadspark. Sällskapets arbete med Slottsholmen påbörjades 1881. 1 januari 1884 blev staden ny ägare till Slottsholmen och till nästa år var den helt övertagen från Lofta socken.
Vår tidning skrev 1884 att Slottsholmen hade förändrats från en holme med gamla hus och bodar och skräpiga upplag till en den behagligaste tillflyktsort från sommarhettan och den täckaste prydnad för vår stad.
1892 skrev Svenska turistföreningen i sin årsbok om Västervik:
"Om så den resande, under det att ångaren närmar sig stadens Skeppsbro, låter blicken halka åt höger förbi ångkvarnen, så upptäcker han snart en liten grönskande holme, vilken med en därå befintlig ruin, nästan synes flyta å vattnet mellan staden och Norrlandet. Särskilt då aftonsolen med sina strålar förgyller de lummiga träden och den i övrigt frodiga vegetationen å holmen, synes den lilla holmen idyllisk, ja rent av trolsk. Den lilla holmen är den i dag i dagligt tal benämnda Slottsholmen."
Sen vet vi vad som hände, Slottsholmen fick en sommarrestaurang och ett simstadion med hopptorn. Under de senaste 40 åren har ruinen använts för de årliga visfestivalerna.
En och annan promenad med tillhörande suckar företas nog fortfarande.
Så jobbar vi med nyheter