Stormtrivs i hemstaden

- Men jag har ändå aldrig missat bussen, ler Christin.En glad tidsoptimist med stor drivkraft. Så tror Christin Rampeltin att vännerna skulle beskriva henne. Hon lägger till att hon ibland kan vara något av en perfektionist.-Jag har svårt att göra saker halvdant. Det är både positivt och negativt. Ibland vill man kanske putsa på saker i oändlighet, säger hon innan hon skrattande tillägger:-Men det kan man ju gå i terapi för!Som 15-åring valde Christin att lämna Västervik för att studera teater i Örebro. Hon har alltid vurmat för teater och konst och efter gymnasietiden flyttade hon till Stockholm för att fortsätta med teatern. Med tiden väcktes ett intresse för scenografi och textilier. Ögonen föll på konstfack men där krävs det textilutbildning för att bli antagen. Eftersom det var något som Christin saknade utbildade hon sig istället till sjuksköterska. - Men jag har alltid haft ett stort behov av att få utlopp för min kreativitet. Intresset för formgivning, sömnad och tryck fanns kvar men det blev istället något för fritiden. -Kreativiteten blir nästan som ett beroende. Jag mår inte bra om jag inte får utlopp för den, säger Christin eftertänksamt.Idag har Christin tre barn. Varje gång hon varit mammaledig har hon beslutat sig för nya vägval i livet. Under den första mammaledigheten bestämde hon sig för att byta jobb. Under den andra bestämde hon sig för ett rejält miljöombyte.-Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle flytta tillbaka till Västervik. Jag stormtrivdes i Stockholm men med barn och tankar om ett eget hus föddes idén om att flytta tillbaka.Men det var lite läskigt.-Jag tänkte att "jag flyttar ned på prov", berättar Christin. Ett prov som nu har hunnit bli sju år. Men allt var inte guld och gröna skogar i hemstaden.-Jag mötte faktiskt människor som verkade tycka synd om mig för att jag flyttade tillbaka-"men här finns väl inget", tycktes de tro.Christin säger dock att hon märkt hur förändringens vind blåst över Västervik.-Atmosfären har blivit annorlunda. När Electrolux lades ned målades allt nattsvart. Men snart märkte många Västerviksbor att det går att finna nya vägar, att det kan föra något gott med sig.Väl tillbaka i Västervik blev det studier på Komvux och textilutbildning i Gamleby. Sedan jobb som skolsköterska på Lidhems låg- och mellanstadieskola. Med det tredje barnet, och åter mammaledig, var det dags för ännu ett stort beslut. Då föddes idén om att starta butiken Ogräs. Här får hon kombinera sina största intressen med affärsverksamhet.-Men jag skulle gärna göra lite mer själv. Kanske exempelvis designa egna väskor.Det är just i butiken som VT möter Christin, bland kläder, smycken och klockor, medan hon drömmer om att utöka butiksverksamheten ytterligare.-Det är verkligen jättekul med Ogräs, säger Christin.Även om hon kanske inte får medhåll av Västerviks trädgårdsmästare.

Stormtrivs i hemstaden

Christin Rampeltin ställer sig inte och väntar på bussen. Hon kommer springande i sista stund. Som den inbitna tidsoptimist hon är.