Stolt älgjägare som bakar pizzor

- Det var förra året, berättar Khalid Hadrous, mera känd som Kalle, jag var med på min fjärde älgjakt på Hallingebergs västra jaktområde, där jag kommit med genom min brors svärfar Classe. Jag stod på pass på en höjd och såg älgtjuren komma nere i björkarna. Jag såg hornkronan och tänkte att: "Nu har du en chans som kanske aldrig återkommer." Jag sköt mitt i nacken och älgen föll direkt. Jag väntade in drevet innan jag lämnade mitt pass. Innan dess hade jag radiokontakt med jaktledaren och berättade att jag skjutit en älg. Jag glömmer aldrig fråga jag fick: "Ligger älgen" Det gjorde den och den hade tio taggar och visade sig väga 225 kilo slaktad.

Enligt Khalid har det under de senaste dryga 60 åren bara en gång tidigare skjutits en större älg på den jaktmarken. Att hans bror Mahmoud sedan sköt en sextaggare i samma drev, tio minuter senare, kan väl nästan betraktas som unikt. På min fråga om det möjligen var någon av de andra medlemmarna i laget, som kanske gått och väntat på ett sådant här tillfälle i många år, som blev avundsjuk när två bröder från Libanon kom och snöt troféerna, kommer svaret direkt:
- Nej, det kände vi aldrig, alla ville gratulera och tyckte att det var roligt att vi fick skjuta. Jaktlaget vi tillhör är jättebra, vi har alltid känt att vi deltar på samma villkor som de andra.

Att Khalid lyckades sätta ett skott så perfekt att det imponerade på hela jaktlaget var inte någon slump. När han gjorde sin militärtjänst på I4 i Linköping var han en mästare i skytte.
För drygt ett år sedan började han med bågskytte. Det har han lyckats med så bra att han förra helgen var med i laget från Västervik som blev svenska mästare.
- Jag höll i en båge för första gången den 21 september förra året, och nu kan jag titulera mig svensk mästare.
För att kunna träna hemma har han byggt en egen övningsbana på 14 meter i källaren på sitt hus. Han tränar flera timmar varje dag och det har gett resultat.
- Jag är så envis förstår du, säger han, så börjar jag med något så vill jag bli riktigt bra. Och så är det ett så härligt gäng i klubben jag tillhör, de har hjälpt mig jättemycket. Det samma gäller kompisarna som jag tränar tillsammans med i Gamleby tennisklubb.

Att Khalid blivit fullt accepterad i sitt jaktlag och i skytteklubben har kanske inte bara att göra med att han visat sig vara en utmärkt skytt. Det har säkert också att göra med att han med sitt glada och positiva sätt har lätt att bli kompis med alla. Själv tror han också att det underlättar att han tillägnat sig språket så bra. Till det har han haft drygt 22 år på sig.
Khalid, som är född i Tyr i Libanon, tillhör en stor palestinsk familj som är spridd över världen.
-Jag är yngst av tretton syskon. Många bor i Sverige, två i USA och en i Saudi-Arabien. Senast vi träffades alla syskon var i Libanon 1981. Kan du tänka dig att min mor och far har sett till att det blivit 112 personer mer i världen, säger han.
Hans mor är död sedan några år men pappan, som är med vid vårt samtal, ler stolt när han förstår att det är honom vi talar om.

Khalids berättelse om hur det var att komma till Sverige skiljer sig inte så mycket från andra jag hört. Den har kantats av SFI, komvux, verkstadsutbildning som inte gav jobb, arbete som tolk, resor till Tyskland för att arbeta i släktingens restaurang och så för elva år sedan start av den egna pizzerian i Gamleby tillsammans med fru och syster.
- Det har gått bra för oss här och jag är nöjd. Och så är det underbart att ha sån tur i jakt och skytte som jag har, säger han med en stolthet som är fullständigt äkta och inte har något att göra med att skryta eller vara överlägsen.