Steve med brädan

Stefan Johansson är Steve med var och varannan, särskilt dem som befinner sig i tonåren.
- Det är några elever som har pratat om det hela veckan, så efter den här intervjun ska vi skejta.
Förut skulle Steve sagt att skateboard var hans liv, men så är det inte längre, nu är det jobbet och ungdomarna som han brinner för. Jobbet är som resurs på Ludvigsborgsskolan där han finns till elevernas förfogande. Han "springer runt i korridorerna och leker, spelar pingis och brottas," säger han lite lättsamt först, men jobbet innebär så mycket mer än så.
- Jag snackar och stöttar lite som en storebrorsa. Det trivs jag verkligen med och jag har fått så mycket beröm.

Steve känner att han gör nytta och eleverna har förtroende för honom. Han är med på lektioner, men om någon kommer och vill prata kan han alltid gå ifrån.
- Jag jobbar inte bara med dem som bråkar, det kan vara svaga elever, de som är trötta på skolan, inte har någon pappa eller storebror - eller som är ledsna för dagen.
Steve finns alltid för den som behöver prata och han vet aldrig på morgonen hur dagen kommer att gestalta sig - det är det som han tycker är spännande.
- Jag gillar inte stress, men jag gillar att det händer saker hela tiden.

En viktig del är också att vara en positiv förebild för eleverna. De ser upp till honom och han vill visa dem att det är tufft att leva ett sunt liv.
- Det känns skönt att kunna visa att det finns ett annat val än att börja dricka och att kunna vara häftig ändå, säger han.
Han har nämligen aldrig druckit i hela sitt liv (lite lättcider bara) och tobak är inte heller något för honom. Sedan tio år är han vegetarian och kallar sig för straight edgare. Straight edge är en rörelse för renlevnadsmänniskor, även om det inte finns fasta regler så går det ut på att inte använda sig av beroendeframkallande produkter som inte är bra för kroppen.

Att han inte dricker har gjort att han hamnat i en del diskussioner av typen "men varför dricker du inte, det är ju skithäftigt?"
- Men jag har tagit ställning direkt, det ingår inte i mitt liv. Jag vill ha roligt och må bra och kunna göra saker kontrollerat - alkohol ingår inte i den livsstilen.
Han har en straight edgetatuering och säger att det här är något som kommer att följa honom genom hela livet. Och han har roligt utan alkohol, går på fester och går ut och dansar.
- Jag tycker att det är hur roligt som helst att gå ut och vara nykter - det blir vad man gör det till.
När skolan har antidrogveckor föreläser han om sitt drogfria livsval, men annars brukar han inte propagera för det mer än genom att vara den han är.
- Jag hoppas att några nappar på det.
Jobbet följer med honom hem där han tänker på vad som hänt under dagen och kanske ringer till föräldrar. Dessutom hjälper han till på Centrumgården och där träffar han ungdomarna även på deras fritid.
- Och jag hänger med på på hockey- och fotbollsmatcher, eller stannar kvar efter skolan och spelar innebandy eller pingis om de vill det.
Men från årsskiftet är hans tjänst bortsparad och det tynger honom.
- Det finns inte pengar till att ha oss assistenter kvar. Det är riktigt tragiskt för eleverna behöver verkligen oss.
Men han kommer inte att vara sysslolös efter att han slutat på Ludvigsborgsskolan - det ligger inte för honom - i stället ska han åka till Hemsedal i Norge ett halvår och åka snowboard. Eller så blir det kortare tid, det är möjligt att han tröttnar tidigare.

Steve vet vad han vill jobba med, den utbildning han har är så här långt gymnasiets samhällsprogram med inriktning på ekonomi, men det är han inte intresserad av längre.
- Det där med att bli ekonom kan slänga sig i väggen, nu är det att jobba med ungdomar som gäller.
Exakt hur den karriären kommer att se ut vet han däremot inte, det kan sluta med att han blir lärare - eller jobbar på behandlingshem.
- En dröm jag har är ett stort aktivitetshus med skejt, breakdance och allt.
Jodå, skejten är ständigt närvarande som ett viktigt fritidsintresse och nu sitter Steve också med i styrelsen för den nybildade skejtföreningen som ska se till att anlägga en ambitiös skejthall i Västervik.
- Jag åkte mycket på högstadiet och då var jag ganska duktig, men jag skadade mig och då blev jag rädd.
Så han låg lågt med skejtandet ett tag, men nu har det kommit igång igen och tycker att det är en skön umgängesform.
- Det är skönt med skejt, då är man tillsammans med varandra; man hänger, lyssnar på musik och åker. Det spelar ingen roll hur gammal man är.
Nu är det han som är skejtingens grand old man i Västervik och som tar hand om nytillkomna förmågor, precis som han blev omhändertagen när han var nybörjaråkare.
- De äldre killarna som man var lite rädd för kom fram och stöttade - nu är det jag som är "pappa".

Steves engagemang är stort och det är inte långsökt att undra om det blir någon tid till honom själv. Särskilt inte som mycket tid går åt till fotbollsträning.
- Det låter som det inte är så mycket tid över och det är det faktiskt inte.
Men ändå hinner han umgås med kompisar, lyssna mycket på musik och gå på konserter. Han har ingenting emot att göra saker spontant och att dra iväg mitt i veckan.
- I tisdags var jag och såg Bounce i Norrköping och för någon vecka sedan var jag i Västerås på hiphopkonsert.

Och han lever för musiken säger han.
- Jag är ingen musiker själv, jag är helt värdelös, helt omusikalisk. Jag försökte starta ett band en gång, men det var nästan onödigt att försöka . . .
Lyssnar på musik gör han däremot nästan hela tiden.
- Det är lite avslappning. Det är mycket hiphop, jag kan lyssna på soft musik också, men det är mest hiphop.
Och det är med de beatsen i öronen som han drar iväg på sin bräda.

Steve med brädan

Han heter Stefan, men de flesta känner honom som Steve. Det har till och med hänt att han varit tvungen att ta fram legitimation för att bevisa att han faktiskt heter Stefan.