De två är hela familjen i det gula fina huset på Gamlebyvägen i Blackstad. Mitt emot gamla Klockargården. Huset finns också vackert avbildat av tidigare grannen och konstnären Henry Gustafsson.
– Ett fint minne från pensioneringen för 15 år sedan, säger Sten Olov och tittar på avskedsgåvan från kyrkan där han var anställd som kyrkvaktmästare under många år.
Inne i huset hoar gökuret och den som lyssnar och tittar ser många klockor på väggarna. Tiden har gått i 80 år nu, och Sten Ove kan knappt fatta att timvisaren rört sig så snabbt. På måndag firar han sin födelsedag.
– Jag har haft tur som klarat mig från större krämpor. Jag kan fortfarande läsa tidningen utan glasögon.
Han rör sig i racerfart mot kaffebryggaren. Det märks inte ett spår efter hårt slit på åkrarna och i skogarna runt om på många gårdar i Blackstadtrakten. Eller också är det just därför han har både fysiken och ett klartänkt huvud i behåll.
Sten Olov har aldrig flyttat från sin hembygd. Uppvuxen som äldsta barn bland tre syskon i karga tider under brinnande världskrig. Sex år i folkskola och sedan rakt in i arbetslivet.
– Första jobbet var som 13-åring på min farbrors lilla gård vid Dynestad utanför Ankarsrum.
Där lärde han sig hässja hö och köra med oxar. För det fick han mat, husrum och 100 kronor i månaden.
– Vi hade mat, jag upplever det inte som att vi hade det fattigt.
Knappat fyllda 15 år fick han jobb som dräng och allt i allo på Backeby i Blackstad. Där lärde han sig köra häst och jobba hårt med skogsarbete.
Efter en kortare vända på Lida och Skramstad i Gamleby kom han så till Hjalmar Andersson på Klockargården, mitt emot huset han bor i idag. Sten Olov blev djurskötare och skogsarbetare på samma gång.
– Jag har alltid varit intreserad av djur, natur och trädgårdsarbete. Jag har aldrig blivit skadat av något djur fast jag haft hand om både tjurar och galtar. Jag har tagit det lugnt, pratat med djuren och fått deras förtroende.
1972 blev jobbet som kyrkvaktästare ledigt, ett arbete som var klippt och skuret för Sten Olov. Där blev han kvar till pensioneringen. Många har Sten Olov att tacka för välskötta gravvårdar, inte minst alla som har flyttat och har släktingar i vila på gravplatsen.
Han har också varit en flitig föreningsmänniska genom åren. Aktiv i SLU, (föregångaren till CUF), i Bygdegårdsföreningen, Vuxenskolan, Hemvärnet och inom Blackstad IF.
Sten Olov minns särskilt jobbet med att få igång bygdegården på 50-talet, där raggmunksträffar, äggsexor och danskvällar drog fulla hus.
Nu funderar han trots allt på hur länge han ska orka sköta huset och trädgården med alla växter.
– Det börjar ta emot lite grand.