Stefan Böhm turnerar med Fria Pro

Efter ett ovanligt långt förordnande - tio år- som chef för Upsala stadsteater ger sig nu regissören och skådespelaren Stefan Böhm ut på nygamla äventyr. Det är Fria Proteaterns succéföreställning "Sånger om Vysotskij" som ger sig ut på ett nytt segertåg, drygt tjugo år efter urpremiären. Fria Pro är återuppstånden, och liksom förr är Stefan konstnärlig ledare.
Intresset för skådespelaren, sångaren och poeten Vysotskij är stort, och Stefan liknar honom vid en rysk Bob Dylan, som med poetiska uttryck kan beskriva livet på ett sätt som griper tag i folk över generations- och nationsgränserna.
- Det är verkligen storartad poesi, på ett ganska enkelt melodiskt material. Och även om sångerna utspelar sig i det gamla Sovjet så berättar de ändå om livet så att folk kan känna igen sin egen situation.

Publikens igenkänning är viktig för Stefan. Han talar mycket om teaterns möjlighet att spegla och diskutera verkligheten på scen på ett sätt som angår människor.
Han började som skådespelare på Dramaten 1968 och var med om att introducera ett nytt sätt att skildra verkligheten på scen. "NJA-pjäsen" från 1969 handlade om förhållandena på Norrbottens Järnverk och väckte stor debatt; något liknande hade aldrig spelats på nationalscenen. Sedan följde ytterligare drygt tjugo år som regissör och konstnärlig ledare för liknande radikal teater tillsammans med Fria Pro, samtidigt som han undervisade vid Scenskolan och Dramatiska Institutet.
Som chef för Upsala stadsteater har han medverkat till att flera mycket uppmärksammade pjäser om problematiken kring hederskultur har satts upp. Många av de inblandade på teatern har haft en annan bakgrund än den traditionellt svenska, och under Stefans ledning har också många unga kvinnor fått chansen som skådespelerskor, regissörer och dramatiker.

Det starka intresset för teater grundlades under uppväxten. Föräldrarna flydde till Sverige under andra världskriget, och tyska var det språk som talades i hemmet. Att vara svarthårig och ha föräldrar som talade svensk med brytning innebar ett ganska jobbigt annorlundaskap i 1940- och 1950-talets Sverige,
- Jag blev ett slags expert på att "vara svensk", och jag lärde mig att leva i de här olika världarna. Det var på något sätt olika roller i livet, jag blev tidigt medveten om det och det blev mer och mer intressant för mig.

Fortfarande griper livet och teatern in i varandra. Scenkonsten är både yrke och hobby, säger han, och inget man pensionerar sig från bara för att man fyller 65.
- Det är något man ständigt kan utveckla och fördjupa, och det har så många fantastiska sidor. Så nej - att dra mig tillbaka, det har jag över huvud taget aldrig tänkt på.
Födelsedagen blir en lugn och trevlig tillställning med familjen. Kalas fick han i rikt mått när han lämnade Upsala Stadsteater i juni.
- Jag gjorde en egen show faktiskt, med anslutande fest. Så de stora festligheterna har jag redan haft!