Språket och de oskrivna lagarna fick Rage lära sig i Gamleby

Vi träffas under några timmar när jag besöker Stockholm. Han bor numera i Sollentuna med fru och fyra barn. Han har sedan flera år sitt fasta jobb som driftstekniker på värmeverket i Solna-Sundbyberg. Han berättar gärna om åren i vår kommun och hur mycket det betyder att få ett bra bemötande när man kommer ensam till ett nytt land. - Det var meningen att jag skulle till Kanada men efter en del krångel med tillstånd så hamnade jag i Moskva. Därifrån tog jag tåg västerut och kom så småningom till Sverige. Det är så när man flyr från ett krig, man vet inte riktigt vad man flyr till, bara vad man flyr ifrån. Rage kom efter utredning i Malmö, och några år på förläggning i Alvesta till Valstadsskolan i Gamleby. Han hade en påbörjad utbildning inom växtnäring med sig från Somalia och tyckte att det skulle passa att fortsätta inom det området.- Jag kände direkt när jag kom till Gamleby att det var en bra plats, folk var så vänliga och öppna. Jag hade faktiskt nytta av att vara lite exotisk. Det var inte så många elever med utländsk bakgrund på Valstad, och någon aktivt utövande muslim hade de nog aldrig haft förut. Men alla visade mig respekt, jag hade mitt eget hörn i biblioteket där jag rullade ut min bönematta och det var ingen som tyckte det var konstigt. - Så här efteråt har jag förstått ännu bättre vilket tålamod de hade med mig där, både när det gällde att lära mig språket och med att visa mig på de osynliga regler som finns i varje land.- Var man ska sitta på bussen till exempel. Här vill alla sitta för sig själva. Om det bara sitter en person på en buss i Somalia så är det naturligt att nästa passagerare sätter sig bredvid. Att stå i kö var också något nytt för honom, och att passa tiden var inte så lätt i början. I Somalia börjar man räkna dygnet från sex på morgonen, här börjar man tolv på natten. Rage fick under åren han bodde i Gamleby också ta ett helt annat slags ansvar än det som utbildningen krävde. Han fick en dag ett telefonsamtal från sin lillebror Yahye. Han ringde från Arlanda dit han skickats med ett plan från Somalia. Föräldrarna hade skilt sig och Yayhe var det av de elva barnen som fadern skulle ta hand om. Han klarade inte uppgiften, utan skickade honom till brodern i Sverige. Rage tog sitt ansvar och kan idag känna sig stolt över att han gett sin lillebror en trygg uppväxt. Yahye skaffade sig en elingenjörsutbildning och bor idag i Södertälje men sin somaliska fru.- Efter åren i Gamleby bodde vi i Stockholm en tid, men jag ville fortsätta utbilda mig så det blev några år i Sundsvall på Mitthögskolan. Där ändrade jag inriktning från jord och skog och tog examen som teknisk ingenjör. Sitt hemland har Rage aldrig återsett. Familjen är sedan länge splittrad över världen. Mamma bor hos en syster i Nya Zeeland och syskonen i USA, Holland och England.- Jag vet inte vad jag ska säga till mina barn om var de har sina rötter, säger han med sorg i rösten. Men om Rage någon gång uttrycker sorg så övergår den snabbt till det tillstånd som nog alla som träffade honom under åren i Gamleby minns bäst; glimten i ögat och alltid nära till ett smittande skratt.- Själv brukar jag svara Västervik när folk frågar var jag kommer ifrån. Följdfrågan blir alltid: Ja, men innan dess. När jag säger Somalia brukar de bli nöjda med svaret. På arbetet har man just nu två personer som kommer från Västervik. - Och de kan uttala mitt namn med den sortens R som bara finns i Västervik, det är så skönt att höra, säger Rage och bjuder på ännu ett gott skratt.- Då känns det "rätt och redit" att heta Rage.

Språket och de oskrivna lagarna fick Rage lära sig i Gamleby

För Rage Jama har Västervik, och särskilt Valstadskolan i Gamleby, kommit att bli den plats där han skolades in i det svenska samhället. Dit kom han för 20 år sedan efter flykten från Somalia och en fyra år lång vandring genom den svenska asylprocessen.