Lars-Roger har nog varit sällsynt lämpad för kommunens fixartjänst. Hans goda humör och vänliga sätt lärde många uppskatta redan när han jobbade i Hultgrens bokhandel och hos Wasons herrkläder på Storgatan. Det är några år sedan.
Lars-Roger lämnar yrkeslivet med lite blandade känslor. Han har mött mycket uppskattning bland de äldre som tagit hans tjänster i anspråk. Det är säkert många människor som sluppit frakturer, smärta och plågor för att de fått Lars-Rogers hjälp.
Han är en social människa som har engagerat sig i sina "brukares" livsöden. Ibland kanske mer än vad som varit nyttigt för honom själv.
– Men jag har fått så mycket respons under åren, säger han.
Lars-Rogers yrkesliv har varit långt och omväxlingsrikt. Han har bytt arbetsplats och arbetsuppgifter flera gånger. Han började direkt efter nian på Ludvigsborg i Hultgrens bokhandel. Han hade planer att läsa vidare på fackskolan när Allan Johansson ringde en dag.
– Jag hörde att du slutat skolan, du kan väl börja hos mig, sa Allan Johansson, berättar Lars-Roger.
Det blev några år i bokhandeln när det var dags för nästa steg. Nästa arbetsplats blev lite längre upp på Storgatan hos Walter Larsson på Wason. Lars-Roger sålde kläder och Walter Larsson hade nog hoppats att Lars-Roger skulle ta över. Men han sa upp sig istället.
– Ibland hade jag inte en kund på en hel dag. Det var lite för lugnt, säger Lars-Roger.
Han såg en annons i tidningen att Storebro sökte plastarbetare. Han tog cykeln ner till fabriken på lunchen och nästa steg i yrkeslivet var taget.
– Jag fick jobb direkt. Det gick ganska lätt på den tiden, säger han.
Det blev några år där. Men arbetsmiljön var inte helt hälsosam. Det var ständig huvudvärk när han kom hem från arbetet. Lars-Roger återvände till affärslivet. Han sålde kläder på Åhléns och blev senare chef för heminredningsavdelningen när Anders Wännerdahl lockade honom till sitt företag på Grantorpet. Det blev en tid med många resor och mycket arbete. Det satte sina spår.
– Jag gick in i väggen, berättar Lars-Roger.
Innan han blev "Fixar-Lasse" var han vaktmästare på flera skolor. Nu tänker han ta det lite lugnare, dra ner på takten, börja spela golf igen och åka mer motorcykel och slalom. Och så konståkning förstås.
Lars-Roger är nämligen en fena på sånt. Det vet vi som såg honom glida omkring på "Paltart" (läroverksplanen) och Bökensveds uterink när det begav sig. Han var tillsammans med Peter Scharf de enda grabbarna som ägnade sig åt konståkning i Västervik på 1960-talet. Det var modigt, vågar vi påstå, att kliva över repet till tjejsidan och lämna puck och klubba bland de andra grabbarna.
– Men det var aldrig någon som tråkade mig för det. Inte ens när jag kom i mina första vita skridskor, säger han.
Han plockar fortfarande fram konståkningsskridskorna ibland och gör några piruetter på sjön hemma i Fårhult.
Lars-Roger bodde de första sju åren i livet i Kvarngården på öster, granne med missionskyrkan. Hans pappa gick bort när han bara var sex månader. Han och hans mamma flyttade i slutet av 1950-talet ut till Johannesdal. Det var en tuff uppväxtmiljö. Han har sett många lekkamrater från barnaåren tyna bort på stans parkbänkar genom åren; förstörda av droger och alkohol.
– Men jag höll mig borta från sånt. Jag ville inte göra mamma ledsen, säger han.