Skrattet är Tomas belöning

Tomas von Brömssens meritlista är lång och sträcker sig från buskis till drama. Det stora klivet in i kändisskapet kom med tv-serien Albert och Herbert, där Albert spelades av Sten-Åke Cederhök och sonen Herbert av Tomas.- Det blev en explosion i karriären, kan man säga. Röda mattor rullades ut och dörrar öppnades. Alla såg ju det där. Och det var skitroligt. Finns det fortfarande någon som kallar dig för Hebbe?- Hebbe lille? Ja, men herregud. Det får jag leva och dö med. Ett tag var jag lite orolig för att jag inte skulle kunna göra något annat, för att den rollen var så präglad på mig, men det blev inte så.Även om Hebbe-stämpeln fortfarande sitter starkt har Tomas von Brömssen fyllt på med flera starka rollfigurer, som den buttre tobakshandlaren Blomgren i tv-serien Saltön, eller den snälla fosterpappan i Mitt liv som hund. För att inte tala om Kyparn och Stintan - två profiler som har återuppstått i Brömssens revy Återkomsten.- Det har fungerat tycker jag. Eller det känns i alla fall som det, säger han om sin karriär som skådespelare, och fortsätter:- Det har varit en guldbagge hit och stämpel i örat - att man blivit godkänd som skådespelare från högre ort.Albert och Herbert sändes även i Norge och blev en succé även där. Efter det har Tomas von Brömssen blivit lika berömd i Norge som Jon Skolmen och Fleksnes är i Sverige. Förra året gjorde Tomas reseprogrammet Veien til Paradis som blev mycket uppskattat av norrmännen. Han har arbetat med flera av våra tyngsta regissörer. Och rollkaraktärerna sträcker över ett stort spann; från dramatik till humor. - Det har blivit så. Jag har fått varva allvar och komik, och det är min dröm. Jag har heller inte varit anställd som skådespelare på en teater under de senaste 20, 25 åren, utan haft förmånen att bestämma mina arbetsvillkor. Oavsett det handlar om komik eller drama, finns det ofta drag av en ganska tragisk och stillsam person i hans rollfigurer.- Det är den klassiska komiska rollen där Chaplin är en slags prototyp som den lille trasige luffaren som försöker klara sig här i världen. Det är grundkonceptet som jag själv känner mig hemma i och som jag själv har odlat under flera år. - Det har nog också stämt ganska bra med hur jag är och hur jag ser ut på scenen, eller det som folk läser in i det jag gör.Intresset för teater kom i gymnasiet. Han och en kompis köpte en rullbandspelare och gjorde program.- Han intervjuade mig och jag gjorde olika figurer. Det var i samma veva som HasseåTages Lindeman kom, och vi tyckte nästan att de hade snott vår grej. Det var så det började.Drivkraften var att få folk att skratta. "Det var det starkaste giftet, och som fick mig att våga söka till scenskolan", förklarar Tomas. Fortfarande är det det som är den stora belöningen.- Från början var mitt intresse för Albert och Herbert ganska svalt. Jag tyckte att det var överspelat och tjosan och hejsan, och hej på dig du! Jag kom ju från den så kallade seriösa teateravdelningen med scenskolan och allting, men i och med att det var så mycket skratt involverat förstod jag att det var det jag skulle syssla med. Det finns en otrolig bekräftelse i att få folk att skratta, säger han och fortsätter:- Skrattet är väldigt starkt, gråt är också starkt, men det är lättare att få folk att först börja skratta, sen kan de få gråta en skvätt.

Skrattet är Tomas belöning

Det är mycket humor i skådespelaren Tomas von Brömssens personer, och en stor dos allvar. Drivkraften är att få folk att börja skratta och han gör det på sitt sätt, med hjälp av en liten tragisk typ som han odlat under flera år.