Precis på andra sidan länsgränsen i de gröna skogarna mellan Skärsjön och Antvarden ligger Ljungebo, Leif Franzéns släktgård. Där bor Leifs äldre bror Kenneth Franzén med familj. Ytterligare en bit upp på vägen bor Leif på Olandersgården med sin sambo Lena och deras 18-åriga dotter Mia. Rötterna finns i Åtvidaberg och Svenserum. Just Ljungebo kom i familjens ägo genom att farfadern gjorde ett byte med baroniet Adelswärd under tidigt 1900-tal.
Leif är uppväxt på Ljungebo och skogsintresset har följt med från barnsben.
– När jag var tolv fick jag vara med i skogen och kvista granar med en yxa. När jag var 15 fick jag ha en motorsåg, säger Leif och ler.
Som barn brukade Leif och hans storebror bråka en del, och visst fick han en del stryk av brorsan då, men i dag jobbar de sida vid sida.
– Brorsan är mer intresserad av djur och lantbruk, jag är mer intresserad av skogsbruk, säger Leif.
Leif berättar engagerat på målande östgötska om hur han arbetar. Bland annat tar han upp stubbar i marken för att förhindra rotröta och snytbaggar att få fäste, samtidigt som han slipper bespruta marken. Som skogsbrukare försöker han tänka miljövänligt.
Tillsammans med brodern köpte han gården av fadern Ingemar 1983. Då utgjorde markerna 100 hektar. I dag äger de totalt 1 500 hektar fördelat över Västerviks- och Åtvidabergs kommun, samt 3000 hektar skog i Härjedalen.
Ett av de värsta minnena som skogsbrukare har han från stormarna Gudrun och Per. Sammanlagt förlorade han 9 000 kubik skog under stormarna. Arbetet efteråt var omfattande och tungt.
Leif behövde inte fundera länge på vad han skulle arbeta med som barn, efter grundskolan var det arbete på gården som gällde.
– Jag hade en idé om att utbilda mig till jägmästare som ung, men jag fick komma hem och mocka skit istället, säger Leif och skrattar.
Jägarexamen blev det i alla fall så småningom, och en del tävlingsskytte i yngre år. I dag är jakten ett halvtidsjobb.
Att arbeta i skog och mark kan vara påfrestande för kroppen, men att fylla 50 är inget som bekymrar honom.
– Det känns bra, jag har ett sånt omväxlande arbete, säger Leif. Att bo på landet anser han vara livskvalité.
Där andra ser problem, ser Leif möjligheter. För att minska den tilltagande vildsvinsstammen på sina marker började han för fem år sedan anordna turistjakt på sin mark. Nu har han gäster under hela säsongen och under de senaste fem åren har 750 vildsvin fällts. Tessy har varit med i 100 fall av dem, både genom direkt jakt och eftersök.
Några hundar har det blivit genom åren. Men de bästa jaktminnena har han från Tessy.
– En hund som Tessy får man en gång på hundra år.
Den tioåriga vakteln beskriver han som snäll, men tuff när det gäller. I skogen är de oerhört samspelta.
Härnäst vill Leif fullfölja renoveringen av Ämtöholms Herrgård i Dalhem, som är i familjens ägo, och så småningom starta turistverksamhet där. Dessutom har han planer på vindkraftverk uppe i Härjedalen. Leif bekräftar att han är lite av en entreprenör.
– Det är viktigt att ha flera ben att stå på, menar Leif.
Under dagen kommer Leif fira genom att hålla öppet hus på Ämtöholms Herrgård.