Sista skolavslutningen som skolsköterska

Kerstin kom till Västervik hösten 2000 efter att hennes tidigare arbetsplats, flyktingförläggningen i Hällefors, lades ner. Hennes tidigare tjänst som skolsköterska i kommunen hade sagts upp. Men ett tre månader långt vikariat dök upp i Västervik. - Min mor var fortfarande i livet så jag tyckte att det kunde vara kul att träffa henne mycket här i Västervik. Så jag flyttade hit och nu har jag tagit över mitt föräldrahem, säger Kerstin. Hon har sedan blivit kvar på jobbet tills nu. Utöver eleverna på Skogshagaskolan har hon även haft ansvar för Marieborgsskolan och Kvännarens skola. Totalt cirka 600 elever. 1959 började hon sin yrkesbana som biträde på operationsavdelningen. Sedan flyttade hon till Stockholm för studier och blev färdig sjuksköterska 1964. Att hon blev skolsköterska berodde på umgängeskretsen som ville att hon skulle söka en tjänst som blev ledig i Grythyttan. - Min man var lärare och barnen gick i skolan. Så jag tänkte att det vore skönt att ha samma arbetstider som dem så att vi får mycket tid tillsammans. Barnen växer så fort, säger hon. Hon fick tjänsten i början av åttiotalet och slutade på sitt dåvarande jobb på vårdcentralen. Kerstin skulle ha gått i pension för tre år sedan men skolan ville ha henne kvar. - Det är ett så roligt jobb så jag tackade ja. Det är skönt att kunna hjälpa alla barn som har det jobbigt. Och många syns det inte på att de mår dåligt. Men jag önskar att jag hade mer tid på varje skola, säger Kerstin som tror att hon hållit sig ung för att hon har jobbat med barn. Hon berättar att det märks att det är fler stressade barn i dag och att det är många som har huvudvärk och magvärk. - Jag tycker att man märker på eleverna att det är oro på arbetsmarknaden. Även om inte föräldrarna diskuterar med barnen om de kanske blir av med jobbet eller om de kanske behöver flytta så smittar det och barnen mår sämre, säger Kerstin. När Kerstin Allgulander var skolsköterska i Hällefors fick hon kontakt med en elev som behövde hjälp. Hon sa till barnets lärare att han skulle informera föräldrarna om vad som hade hänt. Läraren ursäktade sig med att han inte kunde språket. Kerstin, som inte heller kunde språket, tog med sig barnet och åkte till flyktingförläggningen där föräldrarna bodde. Hon blev så intresserad av verksamheten att hon började vikariera där. När sommaren kom frågade Kerstin om hon fick jobba extra. Föreståndaren svarade att Kerstin skulle ta över förläggningen för att hon själv skulle sluta. - Det är intressant. Alla behöver hjälp oavsett om man är från Sverige eller ej, säger hon och berättar att hon hade velat jobba med samma sak om hon fick välja igen. Hon blev kvar i Hällefors tills flyktingförläggningen lades ner och sedan sökte hon sig till Västervik. Som pensionär får Kerstin inga problem med vad hon ska göra på fritiden. Hon har två hus som ska skötas om. Ett i Västervik och ett i Grythyttan. - Sedan vill jag ut och resa mycket. Vi har släktingar i USA så det står högt upp på listan. Och jag kommer få mer tid till barn och barnbarn, säger hon. Innan jag lämnar Kerstin är hon noga med att påpeka att hon ska bli statsanställd den 16 juni. - Det vill säga pensionär på heltid, säger hon med ett leende.

Sista skolavslutningen som skolsköterska

Skolsköterskan Kerstin Allgulander har gett sin sista spruta. Skolavslutningen på Skogshagaskolan blir den sista innan hon går i pension. - Jag skulle ha valt samma yrke om jag fick välja igen, säger hon.