Sven Göran Elfström bodde i Verkebäck under sina första sju år. 1952, när han började skolan, kom han in till stan. När skolan var avklarad fortsatte livets resa till Hyltebruk.
Sven-Göran sattes i konditorlära.
- Min syster och svåger hade konditori där, förklarar han varför han hamnade i det lilla brukssamhället vid Nissans strand.
Sven-Göran blev aldrig konditor. Hans yrkesliv tog andra vägar. Han återvände hem till Västervik efter en tid, gifte sig ung och började spika väggar hos Olsson & Rosenlund ute på Lucerna. Det var i slutet av 1960-talet. 1977 blev han kommunalarbetare.
- Jag har varit lite allt i allo under åren, säger han.
Han har varit med och lagt ner åtskilliga meter av rör runt om i stan, bland annat när man anlade området vid Mossgatan. I dag är han brovakt och torgfogde, bland annat.
Brovaktsjobbet är väl kanske inte så betungande så här års. Bron över Stora Strömmen är vinterstängd mellan september och 1 maj. Den öppnas bara på begäran och i undantagsfall.
I vinter kan inte Sven-Göran erinra sig att man behövt öppna en enda gång. Det var skillnad förr, när det fortfarande gick timmerbåtar upp till Gamleby i viken.
- Nu för tiden har vi bara öppning två gånger om dagen under säsong, säger han.
Sven-Göran var med redan på den gamla brons tid. Men han slapp vevande, de 63 varven när bron skulle öppnas. När Sven-Göran började var det hydrauliken som hade ersatt handkraften.
Sedan sommaren 1980 har vi en "ny" bro över Stora Strömmen. Den har inte varit utan problem. Sven-Göran minns en julikväll när man ringde honom och behövde hans hjälp.
Strömmen hade gått och bron pekade rakt upp i skyn. Det var en visfestival och mycket folk var på väg till ruinen.
- Jag minns inte riktigt hur. Men vi fick ner bron i alla fall och folk kunde gå och lyssna på musiken, berättar Sven-Göran.
Vid ett annat tillfälle, mitt i vintern, fylldes hela klaffkammaren med vatten. Det var nå´n gång på 1990-talet. Det var åter ett strömavbrott som var boven i dramat.
Ledningar frös och vatten strömmade in. Det var ett knog.
Hans andra uppdrag, som torgfogde, har varit mindre dramatiskt. Även om alla i stan inte har gillat när de främmande knallarna kommit med sina varor och konkurrerat med den lokala handeln.
Men det är problem som inte behöver tynga en torgfogdes axlar.
- Vi anvisar platser och tar in avgifterna, säger han.
Sven-Göran är speedwayintresserad. Han brukar stå i en av kurerna på Ljungheden och sälja biljetter när Västervik kör hemma. Han hjälper till med lite annat också.
Förr, kanske den minnesgode kan erinra sig, var han ordningsvakt i Västerviks Folkets park. Han var med ända till den där augustikvällen 1970 när parken gick i graven till tonerna från Tore Skogman.
Nu blir det kanske lite mer tid på Ljungheden för Sven-Göran. Men hus och trädgård kommer också att kräva sin man. I dag blir han avtackad av arbetskamrater och arbetsledningen efter många år i kommunal tjänst.