Smidigt glider hon genom vattnet. Simtag efter simtag.
I snabb takt förpassas längd efter längd till historien. För Birgitta Karlsson, 48, är varje bassänglängd dock mer än bara en siffra. För henne är varje meter i simbassängen guld värd.
- Så fort jag kommer i vattnet så mår jag bättre, det är som medicin för mig. Det har gjort att jag har hållit mig flytande.
Kommentaren "det har gjort att jag har hållit mig flytande" skulle lika gärna kunna nonchaleras som en simpel ordvits. En kommentar lämplig för reportagerubrik likväl. Men i det här fallet handlar det om mer än så.
- Simningen har alltid varit en livlina för mig. Det har fungerat som mental bearbetning, fysisk aktivitet och semester i en till två timmar. Det finns vissa saker som håller en människa uppe, och för mig har det alltid varit simningen.
Vi möts i simhallen, så klart. Det är tidigt på morgonen och Birgitta Karlsson har nyligen simmat dagens pass på 4000 meter.
Vanligtvis, i alla fall på sommaren, brukar hon mjölka kossorna hemma på Hjorteds gård innan också. Ändå är hon oftast där vid öppning vid halv sju.
Trots det är hon inte ett dugg trött efteråt - tvärtom. Istället är hon mycket piggare nu än innan det nästan två timmar långa passet.
- Jag har haft en rejäl spänningshuvudvärk ända sedan i går, men nu känns det bra, säger hon och ler.
Många gånger har det varit kämpigt för Birgitta. Hon föddes med ett höftfel, ett ben är tre centimeter kortare än det andra. Hon har inte heller någon lårbenshals på höger sida och nu är hon på väg att få skolios också.
Inget av detta märks dock på henne, allra minst i bassängen där hon simmar med en otrolig kraft och teknik.
- Här har jag kunnat bygga upp min kropp. En läkare sa till mig en gång att "ge inte upp din simning för då kommer du att kollapsa".
Och "gett upp", det har hon verkligen inte. Det är siffran 9 600 500 ett bevis på. Så många meter har Birgitta Karlsson simmat sedan början av 1980-talet. Det har badvakterna i simhallen hållit koll på. Det är 9600,5 mil. Mellan tre tusen och fyra tusen meter per pass blir det, och två till fem pass i veckan. De senaste åren har det ofta blivit fem stycken.
- Jag skäms lite för det faktiskt. Min familj tycker att jag simmar lite för mycket...
Det är en känslig fråga. Många är ju timmarna som läggs på de där simtagen, eller "på att räkna kakelplattor" som hon själv säger.
Men enligt henne själv hade hon inte varit där hon är i dag utan de där räknade kakelplattorna.
Hon har nyligen skrivit klart sitt examensarbete på Högskolan i Skövde - där hon pluggar på distans - och är därmed färdigutbildad hälsocoach.
Förhoppningen är att fortsätta och ta en kandidatexamen i folkhälsovetenskap, men först till hösten.
Innan dess ska korna mjölkas hemma på familjegården i Hjorted, som hon driver tillsammans med sin bror, syster och mor.
- Drömmen i framtiden vore att kunna utveckla gården på något sätt genom att använda min utbildning och starta någon verksamhet där ute. Jag skulle vilja hjälpa människor till att må bättre, både lite som stor. Det är ju livet i ett nötskal att bo så som vi gör och se allt liv så nära. Jag önskar att fler skulle få göra det.
Den 15 juli stänger simhallen i Västervik för sommaren, men det är inte slutsimmat för det - inte för Birgitta i alla fall.
- Jag hoppas kunna simma i Långsjön en hel del i sommar. Annars får jag åka till Oskarshamn, säger hon och skrattar.