Signe skapar sitt paradis i Blackstad

- Jag flyttade till min 20 år äldre syster i Sverige när jag slutat skolan. Då började jag mitt yrkesliv som praktikant på en damfrisering. Efter två år ville jag börja på kontor, det blev Skånska cement, som det hette då, innan jag efter ett år sökte till Posten. Där fick man inte arbeta om man inte var svensk medborgare och hade fyllt 18 år. Jag var, och är ännu, norsk medborgare och var bara 17 år, men jag fick börja ändå.

Det säger en del om hennes förmåga att ta sig fram i livet; målmedveten och självsäker trots att hon aldrig skaffat betyg från någon utbildning. Efter Posten blev det Gustavsbergs porslinsfabrik och arbete med hålkortsmaskin, föregångaren till dagens datorer.
Någon gång där kom också Bengt, mannen i hennes liv, in i bilden.
- Vi träffades i Folkets park och det blev giftermål så småningom. Jag har varit ombytlig på många sätt utom när det gällt män. Där har jag haft samma hela tiden och det är jag glad för. Bättre man hade jag aldrig kunnat få. Det är nog tur att han är så lugn och sansad och håller mig tillbaka, annars hade jag nog farit runt hela jordklotet med mina många idéer och projekt.

Nu kom det att bli en villa på Värmdö som blev den fasta punkten under många år. Där tog hon hand om både egna barn och andras, i form av dagbarn och fosterbarn. När den perioden var slut var det meningen att det skulle bli kontorsarbete igen.
- Men jag hade fått nog av det och kom på idén att öppna affär för damkläder. Min mor var sömmerska och mode och kläder har alltid intresserat mig. Det blev fjorton roliga, men mycket och arbetsamma år. Jag hade så många stamkunder så jag kom nästan mer att bli som en kurator och det tog för mycket kraft.

Sedan började Signe sin karriär som uppfinnare. Den första idén, med en automat som skulle sätta på och ta av skoskydd, blev ingen succé. Bättre gick det med Mysmamban, en nackkudde innehållande små plastkulor som värms upp av kroppsvärmen och som kan formas efter behag.
- Jag satt hemma och sydde. Men det blev lite jobbigt när vi till slut hade små statiska plastkulor över hela huset. Men jag sålde nog runt 6 000 Mambor. När den tillverkningen var avslutad var mina 17 år som egen förstagare också över.
- Mina sista yrkesverksamma år ägnade jag mig åt att vara personlig assistent till två MS-sjuka unga kvinnor. Trots att det var slitsamt så är det nog det som gett mig mest av allt som jag sysslat med. Jag fick sluta när min höft blev utsliten och måste bytas ut. Då sa min doktor att det var dags för mig att avsluta mitt aktiva arbetsliv och börja ta hand om mig själv.

Maken var då också på väg att avsluta sitt yrkesliv och den stora villan med trädgård kändes som ett avslutat kapitel. Signe fick ögonen på en annons i Dagens Nyheter om en våning att hyra i Blackstad i Småland.
- Efter en del övertalning fick jag med mig Bengt. Nu har du inget att skylla på utan nu följer du med sa jag till honom. Du vet ju att var vi än bor tillsammans så skapar vi vårt eget paradis.

Och så har det blivit. Flyttlasset från Värmdö gick i augusti 2006.
- Många tyckte vi var konstiga som flyttade till en plats som vi inte har någon anknytning till, men vi har känt oss välkomna här och skaffat många nya vänner. De gamla finns förstås kvar och kommer gärna och hälsar på, det samma gäller barnbarnen som vi då får rå om ordentligt. Du vet, säger hon, man måste dela upp livet i olika faser och det här är den tid som vi ska ta till vara på varandra och också njuta frukterna av ett långt arbetsliv.