"Saker betyder så lite"

- Men när jag förstod att de skulle symbolisera viktiga händelser i mitt liv då blev valet lätt. Det blev mina väl använda balettskor, Kalle Stropps originaldräkt och hårprydnaden från bröllopet med Conny. Balett började hon dansa innan hon fyllt fyra år. Målet att få dansa på tå nådde hon vid sju år och då var partnern ingen mindre än det årets premiärdansör på Operan. Efter det lyckade framträdandet var yrkesvalet klart; hon skulle bli balettdansös. - Jag sökte till operabaletten två år senare. Det var 400 som sökte och 38 kom in. Jag var kvar som nummer 40. När jag dansat klart fick jag beskedet av lärarinnan att : " Du dansar mycket bra, men du är för tjock."Vid det beskedet föll Anne-Christines värld samman och hon grät i två veckor och vägrade gå till skolan. Räddningen blev en teaterskola som hennes mamma anmälde henne till. - Det var då som Tomas Funck och hans figurer Grodan Boll, Kalle Stropp och alla de andra kom in i mitt liv. Det blev turnéer runt hela Sverige och många radio- och TV-program. Jämsides med teatern så fortsatte hon sin skolgång och tog studenten 1967 vid Södra Latin som då hette Högre allmänt läroverk för pojkar å Södermalm, namnet levde kvar också när man börjat anta flickor på skolan, ett utslag av den konservativa syn som rådde på hela skolan. Anne-Christine visar hela sin skådespelartalang när hon ger mig prov på vilka stofiler som fanns i lärarkåren. - Som tur var så var rektorn mycket intresserad av teater så han gav mig alltid ledigt när jag skulle ut och spela. Jag klarade att ta studentexamen, trots mycket frånvaro. Jag hade först tänkt bli kirurg, men betygen räckte inte så det blev universitetsstudier i engelska innan jag tröttnade på det och utbildade mig till fritidspedagog, sedan har jag haft massor av olika jobb. Lärare i tio år, veterinärassistent, affärsbiträde, tidningsbud, lokalvårdare, nattpersonal på boende för förståndshandikappade och kryssningsvärd på Ålandbåtarna, är bara några av alla hon räknar upp. Under arbetet som kryssningsvärd träffade hon sin blivande man Conny. När han under en period gick sjukskriven efter en skada han fått i samband med arbete i pappas däcksverkstad passade Anne-Christine på att presentera honom för sin chef. - Jag frågade om han inte kunde få något lättare jobb på Onedinlinjen. "Har han skägg och kan spela gitarr så får han börja som underhållare på en av våra båtar", blev svaret. Conny uppfyllde båda kraven och började sin bana som kryssningsvärd. Det är här hennes tredje sak kommer in i bilden; brudslöjan. När hon börjar berätta om bröllopet för 17 år sedan kommer tårarna och det märks att det var en mycket särskild dag.- Det var ett sagobröllop i en landsbygdskyrka i strålande väder och med mycket romantisk sång och musik. Vi åkte kyrkbåt över sjön till trädgården där vi åt bröllopsmiddagen. - Vi passar så bra ihop Conny och jag, det känns som vi är två bitar i ett pussel som funnit varandra. Vi delar både fritid och arbete under ett måtto; tillsammans klarar vi allt.

"Saker betyder så lite"

- Jag tyckte först att det var svårt när du bad mig ta fram tre saker, för saker betyder så lite för mig, säger Anne- Christine Bergholm när vi slagit oss ned vid ett av borden i deras teatersalong som en gång var matbespisning i Hallingebergs skola.