Nyss har julhelgen passerat, i godan ro i familjens sköte hoppas jag. Så är det tyvärr inte alltid.
Folk föds och dör även på julafton och den som släktforskar stöter säkert på en och annan notering den 24 december i födelseböcker och dödböcker.
I somras skrev jag om Gunnebo bruk som fyllt 250 år i år. Den 16 maj 1894 fotograferades 13 av brukets kättingsmeder och den bilden har publicerats i VT några gånger så ni har nog sett den.
Redan första gången jag såg bilden blev jag fascinerad av de unga bruksarbetarna, deras allvarliga uppsyn och vilka de var. Flera av dem var bara pojkar, 15 och 16 år gamla. De här kättingsmederna har jag följt i kyrkböckerna och en av dem dog på julafton.
Johan Karlsson var en av de äldre kättingsmederna 1894. Men hans liv blev kort.
Han föddes 1870 i en statarfamilj i Skärkind i Östergötland. Tre av hans sju syskon dog inom några år efter födseln. 16 år gammal flyttade han hemifrån och blev dräng hos en folkskollärare. Fyra flyttar och sex år senare har han kommit till bruket i Gunnebo, via en drängplats i Törnsfall.
1896 gifte han sig med den unga Amalia Teresia Sjögren på hennes 18-årsdag den 26 januari. I mars samma år föddes deras dotter men hon dog redan i maj. De hann inte få några fler barn innan Johan gick bort i lunginflammation på julafton 1901. Ett halvår senare emigrerade den unga änkan till Amerika.
Jag kan förstå henne.
Alla släktforskare har stött på familjer där flera av barnen dött, det är jag säker på. Det är lätt att bli beklämd och sorgsen, även om det gått hundra år. Förr kunde man dö av sjukdomar som inte längre är dödshotande, som lunginflammation, diabetes eller mässlingen.
På julafton 1905 dog den nioåriga flickan Syster Maria Johansson i Västervik. Prästen har skrivit att dödsorsaken var sockersjuka. Hon var dotter till gaseldaren Johan Titus Jonsson vid glasbruket och hans hustru Klara Josefina Hansson. På nyårsafton begravdes hon.
Familjen hade tolv barn födda mellan 1889 och 1910. Hälften av dem dog innan de blev vuxna.
Hilma blev bara en dryg månad gammal 1899, liksom Knut som dog år 1900. Ettårige Ture dog 1903.1906 dog först ettårige Tore och sedan Axel tre veckor efter födseln. Den 28 december 1913, för precis 101 år sedan, dog Karl Oskar som då var 15 år. Ett par veckor tidigare hade han flyttat till Stockholm där han arbetade som plåtslagare. Han dog på Sabbatsbergs sjukhus av sockersjuka och begravdes i Stockholm på nyårsdagen 1914.
Trots att det var vanligt så tror jag att man aldrig som förälder kunde vänja sig vid detta. Förtvivlan måste ha varit lika stor då som nu, men mycket mer närvarande. Vi hade väldigt hög barnadödlighet i Sverige förr. Att ett eller flera barn dog var mycket vanligt, inte minst under nödår.
Ibland tänker jag på en familj i Skallsjö socken som miste tre söner i kolera 1834. De var då fyra, 13 och ett år gamla. Peter dog den 21 augusti, Olaus den 27 augusti och Carl August den 1 september. De här tre pojkarna var bland de första som dog när koleran drabbade Sverige sensommaren 1834. Koleran återkom sedan flera gånger under 1850-talet och 1866, och skördade många offer, inte minst bland barnen.