Roland tvingades fly två gånger från Estland

Roland Västerberg är lugnet själv. Handslaget är fast och det känns att händerna tagit rejäla arbetstag under ett långt liv. Han har ett fantastiskt levnadsöde. Så andlöst spännande och gripande som bara verkligheten kan åstadkomma.- Jo, jag har nog haft tur flera gånger här i livet, säger Roland Västerberg med tydlig estnisk brytning. Ett par gånger hängde det på håret att jag klarade livhanken, men jag har haft tur på andra sätt också.Roland Västerberg är född på Rommö i Finska viken, cirka åtta landmil ut från Helsingfors på den estniska sidan. Säkert är släkten svensk för hans förfäder hette Västenberg, men när han föddes hade de direktöversatt namnet till "Lännemägi" och när han kom till Sverige bytte han småningom nästan tillbaka, det blev Västerberg.- Jag började fiska på Rommö redan som liten pojke. När jag var 17 år, 1943, hade Tyskland ockuperat Estland och alla unga män i min ålder skulle skickas till Berlin för att bygga försvarsanläggningar. Hur det skulle ha slutat insåg jag och lyckades istället fly i en stor båt till Finland. Det var mammas kusin som ägde båten. I Finland stannade jag ett halvår. En dag stod han där i finsk uniform i ett estniskt regemente och skulle just få lite militär utbildning.- Det blev ingen utbildning, vi skickades till fronten direkt. Vi låg utanför Viborg första natten och hade inte hunnit somna förrän larmet gick. Ryssarna var på väg att landstiga och vi fick montera upp kulsprutorna. Fienden lade ut en konstgjord dimma som skulle hindra vår sikt. Men vinden vände, dimman blåste bort och ryssarna vände om.Sedan undertecknades den så kallade Mellanfreden i september 1944 mellan Sovjet och Finland och Roland Västerberg behövde inte strida mot ryssarna. - Istället fick vi estländare lov att återvända hem. Vi fick löfte om att behålla den finska uniformen och stanna på våra hemorter. Men det var lögn, allihop tvingades ta på sig tyska uniformer och skulle skickas som kanonmat till Berlin. Då anföll ryssarna och jag lyckades desertera. Jag rodde en och en halv mil hem till Rommö bara för att inse att alla som kunde redan hade flytt och utan en större båt var det kört för mig.- Men en sista flyktingbåt från Estland kom tuffande och fick motorstopp vid Rommö. I den båten följde jag med till Finland en andra gång. Om jag stannat hade jag inte levt idag. Inte heller i Finland kunde Roland Västerberg stanna. Där hade han kunna utlämnats och hamnat i Sibirien i alla fall. - Så jag tog mig till Sverige och efter ett uppsamlingsläger började jag gräva torv i en mosse utanför Östra Färnebo. Efter ett och ett halvt års grävande skrev en kusin till mig och berättade om Västervik, vilken fin stad det var och vilket fint fiske där fanns.Roland blev fiskedräng på Stora Rätö i Gudingen, där hade en estnisk fiskare introducerat det japanska fångstredskapet "kakuam" där enorma mängder strömming fastnade i de långa armarna. Ett år landade Stora Rätö 90 ton strömming!- Att komma till Stora Rätö var som att komma hem, säger Roland Västerberg och blir alldeles blank i ögonen. Dit kunde småningom också hans mamma komma från Rommö.- När min bas flyttade till Kanada fick jag ta över och sedan stannade jag kvar när Tranås skinnberedning köpte ön och startade fårfarm med 200 tackor. Det blev för mycket att sköta ensam, tillsammans med fisket.Här fortsatte Rolands enorma tur. Den som anställdes för att hjälpa till med fåren var en viss Märta från Uppland och det dröjde inte länge förrän Roland Västerberg fick åka till Uppland och anhålla om hennes hand. Det gick vägen, det var 57 år sedan. När sönerna skulle börja skolan flyttade familjen till en villa i Grantorpet men Roland fortsatte med arbetet på ön även sedan ön köptes av familjen Norrthon och han håller på allt jämt.- Det brukar bli fyra månader iland och resten på Rätö, så nu väntar jag på att det ska bli april...säger den vitale 84-åringen med det märkliga levnadsödet.

Roland tvingades fly två gånger från Estland

Två gånger har han räddats i sista stund från att hamna som soldat i Nazityskland. Två gånger har han flytt för livet. Två öar har han haft som hem. Den senaste, Stora Rätö i Gudingen, under 63 år.